matilada

Efter en del trassel fick jag komma hem till jul till slut. Min flight återuppstod samma dag den skulle flyga och efter diverse telefonsamtal fick jag åka med. Först sa de att bara de som satt på flygplatsen och frös skulle få åka hem med det planet och att det inte spelade någon som helst roll att jag hade haft en biljett till den flighten ända tills de ställde in den. Några telefonköer senare visade det sig att jag fortfarande var inbokad på originalflighten, trots att ingen lyckats klämma ur sig det under några av mina tidigare samtal, och efter några frågetecken kring incheckningen bar det av till Heathrow med en i hast packad resväska. Naturligtvis blev allt försenat, men halv två på natten landade vi till slut. Mina öron tog rejält stryk av flygningen och jag har nu gått runt och varit nästintill döv i över en vecka med höga sus och brus i örat som nästan kan mäta sig med Roberts talande öra i Utvandrarserien. Mitt har dock inte berättat saker för mig utan det har bara varit irriterande högljutt.

Julen var trevlig trots öronen (med öronproppar går det mesta, upptäckte jag) och jag hann träffa mycket släkt och andra trevliga personer. Synd bara att man inte kan få ha alla trevliga människor runt sig samtidigt. Det känns som riktigt jullov nu och det är ganska skönt att kunna sova lite längre om morgnarna och kunna LÄSA BÖCKER när man känner för det. Vet inte när jag sist öppnade en bok. Pusslande har jag också hunnit med och det är en väldigt trivsam sysselsättning. Just nu sitter jag  och väntar på att skajpa med England med en liten (sjuk?) lillasyster i knät som nästan sover. För första gången sedan jag kom hem nästan är huset helt tyst och det känns underbart. Det gäller att njuta av friden!