matilada

2011-08-29
17:13:44

Ta bussen!

Månadens underhållning i form av The Villager damp häromdagen ner brevlådan. Ett litet häfte med nyheter och texter från de fyra byarna runt här som på något vis sammanfattar det där med små engelska byar väldigt bra. En bonde beskriver i detalj sin jakt på det rätta insektsmedlet, byns skvallertant upplyser oss om alla möjliga och omöjliga saker vi egentligen inte behövde veta, den lokala prästen uppmanar oss alla att gå på olika gudstjänster, pensionärsklubben berättar om sin senaste utflykt, blomster- och trädgårdsföreningen rapporterar om senaste mötet... En del artiklar är så löjliga att de nästan är skrattretande medan andra kan vara nästan intressanta.

Mitt bland alla varningar för tjuvar på sommaren, resultatet från säsongens sista bouleturnering och klagomål på hundskit som, ve och fasa, skolbarnen kan trampa i, hittar jag helt plötsligt en liten ödesdiger artikel som med sina få rader gör allas vår framtid bra mycket knepigare. Busslinjen från Alton till Basingstoke via alla småbyar ska upphöra! Istället för att slingra sig genom alla byar på vägen ska bussen nu istället bara köra stora vägen rakt fram utan några avkrokar. Men vi behöver inte oroa oss, för de ska sätta in en ny linje som går två gånger om dagen, tre dagar i veckan, till Alton. Hur har de tänkt då?

1) Man kan ta bussen in till Alton, men hur kommer man då sedan hem igen utan att behöva vänta två dagar på nästa buss?
2) Ingen vettig människa kan shoppa normalt i Alton, för där finns inga affärer. Jag är verkligen inte den som lever för att shoppa, jag tycker tvärtom att det är riktigt tråkigt och masar mig bara in till stadens gator och torg när jag verkligen behöver det, men till och med jag inser att det inte går att få tag på det man behöver i Alton. En mysig liten stad som är perfekt att socialisera valpar i, men definitivt ingenstans man åker för att shoppa.

Det stod att de hade försökt föreslå en busshålplats där vägen till våra lilla by möter stora vägen, men det verkar egentligen inte som om någon bryr sig om bussförbindelser med storstan här. Skvallertanten och byns mest engagerade kvinna kom förbi tidigare idag med en namninsamling för att hon tyckte bredbandet var så långsamt här (själv tycker jag det funkar alldeles utmärkt!) och G tog lite försynt upp bussförändringarna. Hon påstod då att det var för dyrt med bussen och att det behövde sparas pengar. Dessutom var det ju ändå aldrig någon som åkte in till Basingstoke utan alla ville ju bara åka till Alton. Men, vi har sådan tur att bussen kommer gå på tisdagar då det är marknadsdag i Alton! Yes, jag känner att det här bara blir bättre och bättre.
2011-08-26
20:06:51

Min dators egenheter

Det var länge sedan jag klagade på min dator, så jag känner att nu är det dags igen. Sedan jag hotade att kasta ut den har den faktiskt skött sig relativt bra och vi har sakta men säkert harvat oss igenom några fler månader tillsammans. Allt går segt, men det rör på sig och vi har till och med klarat oss helt utan dödshot. Det finns fortfarande inte mycket plats kvar på hårddisken, men det verkar inte vara mycket att göra åt den saken och jag har bestämt mig för att låta bli att bekymra mig över det så länge min lilla (eller egentligen stora och tunga) maskin någotsånär gör som den ska. Kanske är den helt enkelt bara gammal och gillar att stoppa sig full med massa onödiga saker...

Världens jobbigaste antivirusprogram är ett minne blott och jag inbillar mig att datorn är lite gladare efter att det försvann. Skype är avinstallerat och viftar inte längre som ett rött skynke i ansiktet på mig varje gång jag startar datorn och ser eländet på skrivbordet. Dessutom beredde det lite, lite mer plats på hårddisken. Två flugor i en smäll! Nu får jag snylta på andras Skype.

De gamla problemen mer eller mindre övervunna har dessvärre banat väg för att nytt lustigt problem: min mailsituation. Från att bara ha bestått av en jobbigt full inkorg med högar av osorterade mail, har allt nu eskalerat till en galen inkorg med över 500 olästa mail som jag inte kan öppna. Sist jag försökte gå in släpptes jag inte ens fram till inkorgen, utan jag fick stå på startsidan och se det fasansfulla meddelandet 533 olästa meddelanden sticka mig i ögonen. Då jag inte har någon som helst aning om hur jag ska lösa mailtrasslet försöker jag helt enkelt att inte tänka på det. Dessutom är det en bra ursäkt att inte svara på mail ;) Så ett hett tips om någon vill nå mig: mail är inte pålitligt. Gamla hederliga brev på posten kommer däremot fram!

Alla bloggar om seriösa ämnen, djupa tankar och fantastiska idéer. Jag har just skrivit ett inlägg om min sunkiga dator vars problem inte intresserar en själ på denna jord. Inte ens mig själv. Det känns mycket bra!

2011-08-24
23:09:27

Men varför gömde du dig, matte?

Billy, Toby och Callie busade runt i paddocken idag och för att göra det hela lite intressantare la jag mig ner på rygg på marken. Billy kastade sig direkt över mig och körde in vassa armbågar i magen och lite varstans där han kom åt medan jag hjälplöst ropade av smärta under honom och hoppades att Toby skulle visa sig intelligent och beskyddande och komma och "rädda" matte. Enligt J tittade då min vovve undrande upp och försökte lokalisera varifrån ljudet kom, men eftersom han tidigare blivt tillsagd att ligga ner rörde han sig inte ur fläcken. Dum som jag var trodde jag det var därför han inte kom till min undsättning, så gissa hur förvånad jag blev när han efter tillåtelse att resa på sig lyckligt studsade upp och sprang iväg över gräset, bort från mig och mina rop på hjälp, som om han inte alls hade hört mig. Minuterna gick och unge herr T snokade runt och lekte med sin syster och totalignorerade mina försök till kontakt. Måste medges att han tittade upp då och då, men eftersom matte inte syntes till återgick han snart till sin vilda lek. Till slut ropade jag högt på honom och viftade med armen och då, såg han mig och satte av i full karriär mot matte som låg på marken! Väl framme kastade han sig ner bredvid mig och rullade runt som en galning i gräset samtidigt som han gav mig en grundlig tvätt och visade med hela sig hur glad han var över att äntligen ha hittat sin busiga matte som helt plötsligt bara var borta. Ändå hade vi börjat det hela inte mer än 20 cm ifrån varandra; han bredvid J och jag liggande på marken strax intill... Toby har det inte så lätt alla gånger med sin olydiga matte!