matilada

2011-12-29
21:35:44

Det kan inte vara sant

Nio dagar efter min speciella valp fick även min speciella kissekatt vandra vidare. Inte heller hon blev så gammal som hon borde ha blivit och någon liten del av mig tror fortfarande att det här är någon sorts elakt skämt som någon högre makt spelar mig. Snart kommer det hoppa fram en gubbe och skrika "April, april!" och trolla fram min valp och min katt igen. Men det kommer naturligtvis inte hända. Istället får jag sitta här med ett stort, svart hål som bara växer och växer och hälla i mig varmt te och hoppas att jag någon gång slutar frysa så fruktansvärt.

Sköt om Körbärsträden, se till att rosorna växer som de ska och försök låt bli Sofias duvor. Sov gott Mrs Gardener, vi ses i Nangijala.

Älskade kisse.
2011-12-23
19:44:19

Dan före dopparedan

Nu börjar det dra ihop sig... Julpyntat till tusen, julkorten är upphängda i dubbla rader runt hela the conservatory (158 st innan dagens skörd), barnen (dvs K och S) har åkt hem och julklappar är inslagna och en del bytta. Och det har spöregnat hela eftermiddagen.

Igår hade vi "svenskt julbord" bestående av köttbullar i sås (man kan ju inte äta köttbullar utan sås!), potatismos (vanlig kokt potatis är ju så tråkig!), brysselkål, andra grönsaker och lite annat mått och gott. Liknade inte något julbord jag tidigare haft, men tanken var ju rätt och på något sätt funkade det ändå. Själv åt jag förresten hummer och tomatsoppa, juligt värre.

Efter den festliga julmåltiden hade vi lite paketbyte och såg sedan på Harry Potter and the Deathly Hallows Part 2 och någonstans där började det kännas lite juligt. Vi hade alla julklappar på ett bord och G delade ut dem i rasande fart. Det gick så snabbt att jag inte hann med att öppna en innan nästa kom. Fick två intressanta hundböcker av barnen, pengar av G och C och varma sockor och choklad av Jan och Gib.

Idag jobbade vi som dårar på förmiddagen för att hinna få allt gjort innan K och S gav sig av hemåt på eftermiddagen. Och nog kändes det skönt att ha klarat av alla promenader och städning innan lunch, för efter en långlunch med pasta, te och bok öppnade himlen sina portar och det blåste upp till halv storm. K kastade en snabb blick på vädret utanför fönstret och föreslog sedan en till kopp te och sedan drack vi te, åt kakor och hängde upp julkort resten av eftermiddagen. Riktigt produktivt!


Det här trevliga julkortet fick vi av K och S.
2011-12-19
21:00:07

Det blir inte alltid som man tänkt sig

Sagan om Priscilla är över. Jag trodde jag skulle få rapporter om henne i många år framöver: om hur hon upptäckte världen, lärde sig nya saker, hittade nya favoritställen, träffade nya kompisar och bara växte upp till en fantastisk dam som spred glädje vart hon än gick. Men så blev det inte.

Allt som är kvar av världens finaste valp är ett väldigt stort, tomt hål samt Joni Mitchells Both Sides Now på repeat. Hon blev bara sju månader. Så mycket hon inte hann med. Så mycket hon inte hann se. Så mycket som fortfarande låg framför henne.

Jag är glad att jag fick träffa henne. Vi hade kul tillsammans. Det tog ett tag, men till slut släppte hon in mig i sin märkliga värld och jag är oändligt tacksam över att ha fått dela större delen av hennes liv med henne. Vi hittade på mycket roligt ihop och jag tror att hon tyckte om mig tillbaka.

Sov gott nu älskade valpis. Tack för den här tiden. Vi ses i Nangijala, Priscilla.