matilada

Den här veckan slog jag på stort och tog ledigt två dagar! Det var så underbart skönt med sovmorgon att jag firade med att gå upp halv nio. Springer spanieln Otto kom vid strax efter tio och J och jag ägnade ett par timmar åt att reda ut hans långa, hängiga örontrassel och ge honom ett bad. Han är en otroligt cool hund och man blir faktiskt lite sugen på en springer spaniel när man ser honom.

Med Jans pengar i högsta hugg satte jag mig på bussen till Basingstoke för att inhandla diverse nödvändigheter inför Spanien om tio dagar. Ni som känner mig vet att shopping inte är något av mina stora intressen här i livet och den här gången blev inget undantag. Jag kände den stora kåman komma krypande efter bara en halvtimme och sedan var det kört. Den går nämligen inte att bota. Jag jolmade runt någon timme till och försökte se målmedveten ut, men jag är inte säker på om det lyckades. Det hela avslutades med ett besök på the Bodyshop och där, till min förvåning, försvann nästan kåman. De hade rea och jag som knappt hade tänkt köpa någonting fann mig själv betala för en hel liten hög med saker som jag inte direkt behöver. Men är det rea så är det! När jag sedan parkerade mig själv och alla mina kassar på ett café för en liten fika med en mysig tidning innan bussen gick hem, då blev shoppingkåman nästan ett minne blott.

Aldrig trodde jag väl att jag skulle få chans att nämna bussresor här, men idag var det faktiskt rätt intressant att åka buss. Till att börja med hittade jag massa skumma låtar på Ada som jag inte har lyssnat på på år och dar och det blev riktigt nostalgiskt där ett tag. För vem kan låta bli att bli nostalgisk när man minns BL's fina allsång i gympasalen sent på fredagseftermiddagarna på Kvarngärdesskolan?

Hursomhelt; vi skumpade fram i godan ro ute på de smala landsvägarna och kom slutligen till Lasham, sista byn innan Bentworth. Vi kröp sakta runt en kurva och där, på andra sidan, dök det upp en traktor med tillhörande dyngspridare som tog upp hela vägen och lite till. Dessutom stod det en stackars liten bilen intryckt mellan traktorn och oss. Busschauffören blev minst sagt förvånad och visste inte riktigt vad han skulle göra, så han steg ur bussen och klev iväg bort mot bilen och på något vis måste det ha hjälpt honom, för han kom tillbaka efter en stund och började backa bussen tillbaka runt kurvan. Han måste ha varit otroligt skicklig, för vägen var inte bred och det kan inte vara det lättaste att backa den åbäkiga bussen, men runt kom vi utan att ens röra någon av häckarna som kantade båda sidor av vägen. Bilen backade också och sedan kunde monstertraktorn köra mot oss. Jag trodde han hade kört fel först när han körde efter oss och vi återigen befann oss i samma situation som på andra sidan kurvan, när han istället mycket enkelt kunnat lösa allt genom att köra upp på vägen mitt emot oss. Det visade sig dock att han hade tänkt lite längre än jag för sedan började han backa med dyngspridare och allt och hamande på något sätt på den andra vägen så vägen genom kurvan var fri för oss och bilen att köra på. Alla lyckliga och glada och med en glad vinkning från traktorföraren fortsatte vi vår färd uppför kullen. Det var en ganska spännande incident (ja, jag är en sorglig figur som tycker det är spännande att möta en traktor) och jag gissar, tyvärr, att det var både första och sista gången bussfärden var så upplivad.