matilada

I motsats till gårdagens minst sagt dystra väder har idag bjudit på både solsken och värme. Dessvärre har jag varit ensam hemma hela dagen eftersom J är i Sverige, G var på på hundträning och C försvann in till Basingstoke före nio imorse, så inga hundpromenader fanns det chans till, något som kändes som ett riktigt slöseri. Ett tag tutade jag i mig själv att C skulle komma hem någon gång mitt på dagen eller tidig eftermiddag, men det var lite väl naivt av mig insåg jag efter ett tag. När hon för en gångs skull inte hade en tid att passa hemma, varför skulle hon komma hem tidigt från en shoppingtur?

Hade en ganska bra dag trots allt. Städning på förmiddagen och strax efter lunch jolmade jag runt ett tag och gjorde inget speciellt och var riktigt uttråkad. Sedan fick jag för mig att rensa bort hundhår och annat skräp längsmed kanterna på staketen och det kanske säger något om hur kul jag hade. Fördelen med att göra det var att jag i alla fall fick vara utomhus i solen och värmen och kunde låtsas att det var sommar. Toby och Callie "hjälpte" mig dessutom att rensa, vilket var ganska underhållande.

Efter ett tag hörde vi hovklapper från många hästar ute på vägen. Det var så många att vi stod i flera minuter och bara lyssnade på klappret och trodde aldrig det skulle ta slut. Trött som jag var på att rensa hår tog jag snabbt tillfället i akt att låta mig distraheras. En titt uppifrån muren avslöjade att det var ett jaktsällskap på minst 30 hästar och ryttare och med lika många hundar som samlats på fältet precis bakom huset. De måste ha trott jag var fullständigt knäpp som stod och spanade på dem hur länge som helst. När jag dessutom halade fram en kamera och började knäppa kort måste de ha trott att jag var helt från vettet. Men går man och petar bland gammalt grönt hundhår blir ett jaktsällskap ganska intressant... De försvann till slut bort över fälten efter hundarna och jag trodde att jag sett dem för sista gången. Men där tog jag fel, för någon timme senare blir alla hundarna i huset som tokiga och skäller som dårar. En titt ut genom fönstret och jag får se hela sällskapet komma i full karriär tillbaka över fältet medan deras hundar ylar som besatta i fjärran. De tog vägen i besittning så alla bilar fick stanna upp medan de travade på som galningar mitt i vägbanan. Inget vett i huvudet alls. De betedde sig som fullkomliga idioter och den där myskänslan man alltid fick när man läste om alla jakter i hästböckerna när man var yngre, den fanns inte överhuvudtaget. Inget mysigt över det alls. Bara idiotiskt.

Vid femtiden hade G och C äntligen lyckats pallra sig hem och den där promenaden jag desperat velat ta hela dagen kändes inte sådär jätteattraktiv längre när det började bli en liten aning kallare. Men promenad blev det ändå, eftersom det fortfarande var varmt nog att gå utan jacka. Sonar, Ben och Toby blev de lyckligt lottade hundarna som fick följa med och det var en duktig skara. Till och med Toby skötte sig ganska bra, även fast jag inte vågade ha honom lös med Ben hela vägen. Ben vänder på en femöring så fort man ropar och kommer som ett skott, men det är lite svårare att höra matte när man bara är ett år och inte har någon hjärna, så Toby fick gå i lina en bit av vägen. Dock kan jag med glädje meddela att han blir bättre och bättre, så snart kan de nog gå lösa tillsammans hela vägen. Jippi!