matilada

2011-05-30
00:28:49

Blockflöjtskonsert och bilkörande

Jag vaknade imorse och kände mig tvungen att gå ut med Eskie. Har ju inte varit på hundpromenad på två dagar! Precis när jag ätit färdigt frukosten började det regna, men jag trotsade vädret och gick ut i skogen ändå. Det var så jag upptäckte att det var hål i båda mina gummistövlar... Trots det blev det i alla fall en ganska mysig promenad och det kändes härligt att trampa runt i riktig skog igen efter så lång tid på Englands relativt platta och öppna mark. Eskie uppskattade också promenaden, tror jag.

Hemma bjöds det sedan på te och jag kom äntligen ihåg att kolla om musikskolan hade några blockflöjtskonserter under tiden jag var hemma den här gången. Har ju fortfarande inte suttit i publiken på någon, så jag har ingen aning om hur det egentligen låter från åskådarplats. Står man mitt i smeten låter det mest som ett enda kaos där alla tutar och blåser lite som de känner för. Märkligt nog visade det sig vara en konsert redan klockan tre samma eftermiddag i Gottsunda kyrka, så hastigt och lustigt hade jag fått en någorlunda upptagen dag.

Strax före halv tre susade jag iväg själv i bilen och kände mig jättespejs för att jag körde helt på egen hand. Det gick bra hela vägen och jag parkerade snyggt och prydligt utanför kyrkan. Sedan satt jag och våndades i en halvtimme medan den ena ungen efter den andra sakta klinkade sig igenom sina korta stycken på pianot, med många pauser för att försöka hitta var de var i noterna efter att de spelat fel och med föräldrarna tindrande i publiken. Jag kände mig nästan lite malplacerad eftersom jag inte hade någon unge att tindra över eller fota. Mot slutet blev det bättre och folk som faktiskt spelat längre än ett år fick ta plats på scenen. Sedan kom blockflöjterna och det lät mycket bra! Dock kliade det i fingrarna på mig att själv gå upp och spela med dem, särskilt när de spelade Den blomstertid och publiken sjöng med, såsom det har varit på varje sommarkonsert under de elva år som gått sedan jag började spela. Det blir sådan otrolig sommarkänsla då!

Innan de började spela Den blomstertid steg en av lärarna fram och började prata om att ordet 'blomstertid' kan betyda olika för olika personer och bla bla och på något vis visste jag vad som skulle komma innan han sa det: Elisabet, min blockflöjtslärare sedan 11 år tillbaka och som nu blivit någon sorts vän nästan, ska gå i pension. Det här var hennes sista konsert. Jag som hade tänkt komma hem i vår och börja spela för henne igen! Det kändes lite sorgligt, men samtidigt är det välförtjänt. Hon måste ha lärt upp otroligt många elever under sina 30 år på musikskolan och hon var, i mina ögon, en helt fantastisk lärare. Pratade med henne efter konserten och hon kom ihåg mig fortfarande, trots att vi inte setts på två år, och hon hade till och med sparat mejlen jag skickat till henne från England. Sedan sa hon att även fast hon slutat som lärare skulle hon inte slutat med musik och någon gång skulle det vara roligt att försöka samla ihop min gamla ensemble och spela tillsammans bara för skojs skull. Det skulle vara jätteroligt! Hoppas hoppas vi gör det!

Efter konsert tog jag bilen till Lurbo för att fota mamma och syster när de red Malwa och Wenessa för instruktör. Det var kul att se! De små pållarna har blivit otroligt duktiga sedan jag såg dem i julas. Då hade de ju knappt blivit suttna på.

Jag har nu kört bil varje dag sedan jag kom hem. Det känns bra. Fortfarande inte helt stabilt, men det kommer väl. Igår körde jag syster runt halva stan i jakt på vit ansiktsfärg så hon kan måla en mask i ansiktet. Det visade sig vara svårare att finna än vi trott, men på tredje affären blev det napp. IKEA hann vi också in en sväng på och även fast de inte hade ansiktsfärg kändes det inte helt bortkastat, för det är ju alltid mysigt att gå runt och titta på IKEA och se vad alla saker heter. En hundaffär hann jag också slinka in på. Köpte inget, men hittade ett jättesnyggt rosa halsband som ville ha. Tyvärr får jag ju inte ha rosa halsband på mina pojkar... :/ Kort sagt: många affärer och mycket åkande och inte alltför många misstag med bilen. Råkade hamna på fel sida vägen en gång, men det var ingen riktig väg och det var ingen i närheten, så det gjorde inte mycket. Och sedan hade jag ju syster där som kunde säga åt mig...
2011-05-27
23:18:54

Hemma

Så var man hemma då. Planet var försenat så jag kom hem först strax före tre på natten. Tycker mig minnas att planet från Heathrow nästan alltid är försenat, av någon underlig anledning. Är jag bara otursförföljd eller är de ovanligt inkompetenta på Heathrow? Den där långa, härliga sovmorgonen jag sett fram emot så länge uteblev dessutom, precis som jag anade att den skulle. Först var det katten som trampade runt i min säng och sedan var det hunden som ogenerat kom och hoppade på mig och försökte överta min säng ett antal gånger under morgonens gång, trots mina försök att ignorera honom.

När jag till slut steg upp fann jag en trevlig överraskning på skrivbordet från syster min: en påse lösgodis och en påse te, samt ett gulligt kort som välkomnade mig hem. Hur mysigt som helst! Kan man ha en bättre syster? Lång frukost med en bok fick jag i alla fall och resten av morgonen ägnades åt att packa upp och försöka bereda plats i mitt rum åt mina schleichdjur. Tre hyllor böcker fick ge upp sina platser till förmån för djuren jag precis fraktat hem från England och böckerna står nu i travar på golvet och väntar på att bli nerpackade i lådor. Dessutom rensade jag ut massa kläder och frigjorde en hel hylla i garderoben för djuren. Så nu har jag en jättehög med kläder samt många travar böcker på golvet att göra någonstans av. Men jag är nöjd ändå, för de närapå hundra djuren jag hade med mig hem står nu prydligt uppradade på sina platser och jag fick även en chans att sortera igenom de andra och ställa upp dem i bättre ordning. En ganska lyckad förmiddag med andra ord!

Farmor och farfar tittade också förbi och vi fikade gott med våfflor och wienerbröd. Efter det åkte jag, pappa och Linnea in till stan så jag kunde växla in mina pund och pappa göra lite ärenden. Växelkursen är urusel, så det kändes inget vidare att behöva växla in, men jag behövde pengar på kontot, så jag ahde inget val. Jag körde hela vägen dit och hela vägen hem! Det gick väl sådär, men till mitt försvar måste jag säga att jag inte kört på tre månader och dessutom inte i högertraffik, så förhoppningsvis kommer det bara bli bättre och bättre. En snabb sväng till Folkes för att hälsa på Aron och Fredrik, men ingen av dem jobbade, så vi åkte hem till F, K, S och K istället och hälsade på och jag fick titta på deras nya hus. Jättefint! Svante kom hem samtidigt som vi anlände och han visade mig runt.

Vi kom hem igen lagom till middagen och det var skönt på något sätt att äta middag hemma hemma med familjen. Paketglass till efterrätt precis som när man var liten och senare på kvällen fick jag äntligen mitt efterlängtade godis. Lite bildvisning blev det också med mina bilder från det senaste halvåret i England och av någon underlig anledning hade Toby lyckats smyga sig in på nästan varenda bild. En riktig linslus den hunden! Nu är det snart läggdags och imorgon ska jag och syster-yster ut och jaga vit färg så hon kan måla en mask i ansiktet när hon ska vara Fantomen från Fantomen på Operan på sin studentskiva.
2011-05-24
23:08:45

"Han är en hund med en mycket liten hjärna"

Tobys intelligensnivå kommer nog för alltid bli ett mysterium. Oftast är jag övertygad om att han bara har bomull mellan öronen, men ibland överraskar han mig med förvånansvärt smarta beteenden. Häromdagen hoppade han helt plötsligt upp i hundsängen och stack ner nosen mellan sängen och väggen. När han inte riktigt nådde det han ville åt bytte han taktik och började, med väldigt koncentrerad min, fiska med framtassarna i springan istället. Då han fortfarande inte kom åt det han jagade hoppade han av sängen och kröp in under den. En viftande svans och ett ivrigt smackande talade en stund senare om att han fått tag på det han ville. Kan upplysa om att jag inte undersökte närmare vad det var för något...

Han har visat prov på flera sådana här saker som kan tyckas ganska intelligenta, men det är långt mellan tillfällena och hans påhitt däremellan övertygar mig ganska säkert om att hans hjärna inte är imponerande stor. Tidigare idag stod jag och iakttog Toby när han skabbade i soffan. Han slog kullerbytta efter kullerbytta och gned in sig riktigt ordentligt och grymtade av lycka. Ett par sekunder senare fick jag se hur han elegant slog en kullerbytta åt fel håll och ramlade med huvudet före ner i golvet... Då tog det roliga slut.