00:28:49
Blockflöjtskonsert och bilkörande
Jag vaknade imorse och kände mig tvungen att gå ut med Eskie. Har ju inte varit på hundpromenad på två dagar! Precis när jag ätit färdigt frukosten började det regna, men jag trotsade vädret och gick ut i skogen ändå. Det var så jag upptäckte att det var hål i båda mina gummistövlar... Trots det blev det i alla fall en ganska mysig promenad och det kändes härligt att trampa runt i riktig skog igen efter så lång tid på Englands relativt platta och öppna mark. Eskie uppskattade också promenaden, tror jag.
Hemma bjöds det sedan på te och jag kom äntligen ihåg att kolla om musikskolan hade några blockflöjtskonserter under tiden jag var hemma den här gången. Har ju fortfarande inte suttit i publiken på någon, så jag har ingen aning om hur det egentligen låter från åskådarplats. Står man mitt i smeten låter det mest som ett enda kaos där alla tutar och blåser lite som de känner för. Märkligt nog visade det sig vara en konsert redan klockan tre samma eftermiddag i Gottsunda kyrka, så hastigt och lustigt hade jag fått en någorlunda upptagen dag.
Strax före halv tre susade jag iväg själv i bilen och kände mig jättespejs för att jag körde helt på egen hand. Det gick bra hela vägen och jag parkerade snyggt och prydligt utanför kyrkan. Sedan satt jag och våndades i en halvtimme medan den ena ungen efter den andra sakta klinkade sig igenom sina korta stycken på pianot, med många pauser för att försöka hitta var de var i noterna efter att de spelat fel och med föräldrarna tindrande i publiken. Jag kände mig nästan lite malplacerad eftersom jag inte hade någon unge att tindra över eller fota. Mot slutet blev det bättre och folk som faktiskt spelat längre än ett år fick ta plats på scenen. Sedan kom blockflöjterna och det lät mycket bra! Dock kliade det i fingrarna på mig att själv gå upp och spela med dem, särskilt när de spelade Den blomstertid och publiken sjöng med, såsom det har varit på varje sommarkonsert under de elva år som gått sedan jag började spela. Det blir sådan otrolig sommarkänsla då!
Innan de började spela Den blomstertid steg en av lärarna fram och började prata om att ordet 'blomstertid' kan betyda olika för olika personer och bla bla och på något vis visste jag vad som skulle komma innan han sa det: Elisabet, min blockflöjtslärare sedan 11 år tillbaka och som nu blivit någon sorts vän nästan, ska gå i pension. Det här var hennes sista konsert. Jag som hade tänkt komma hem i vår och börja spela för henne igen! Det kändes lite sorgligt, men samtidigt är det välförtjänt. Hon måste ha lärt upp otroligt många elever under sina 30 år på musikskolan och hon var, i mina ögon, en helt fantastisk lärare. Pratade med henne efter konserten och hon kom ihåg mig fortfarande, trots att vi inte setts på två år, och hon hade till och med sparat mejlen jag skickat till henne från England. Sedan sa hon att även fast hon slutat som lärare skulle hon inte slutat med musik och någon gång skulle det vara roligt att försöka samla ihop min gamla ensemble och spela tillsammans bara för skojs skull. Det skulle vara jätteroligt! Hoppas hoppas vi gör det!
Efter konsert tog jag bilen till Lurbo för att fota mamma och syster när de red Malwa och Wenessa för instruktör. Det var kul att se! De små pållarna har blivit otroligt duktiga sedan jag såg dem i julas. Då hade de ju knappt blivit suttna på.
Jag har nu kört bil varje dag sedan jag kom hem. Det känns bra. Fortfarande inte helt stabilt, men det kommer väl. Igår körde jag syster runt halva stan i jakt på vit ansiktsfärg så hon kan måla en mask i ansiktet. Det visade sig vara svårare att finna än vi trott, men på tredje affären blev det napp. IKEA hann vi också in en sväng på och även fast de inte hade ansiktsfärg kändes det inte helt bortkastat, för det är ju alltid mysigt att gå runt och titta på IKEA och se vad alla saker heter. En hundaffär hann jag också slinka in på. Köpte inget, men hittade ett jättesnyggt rosa halsband som ville ha. Tyvärr får jag ju inte ha rosa halsband på mina pojkar... :/ Kort sagt: många affärer och mycket åkande och inte alltför många misstag med bilen. Råkade hamna på fel sida vägen en gång, men det var ingen riktig väg och det var ingen i närheten, så det gjorde inte så mycket. Och sedan hade jag ju syster där som kunde säga åt mig...
Hemma bjöds det sedan på te och jag kom äntligen ihåg att kolla om musikskolan hade några blockflöjtskonserter under tiden jag var hemma den här gången. Har ju fortfarande inte suttit i publiken på någon, så jag har ingen aning om hur det egentligen låter från åskådarplats. Står man mitt i smeten låter det mest som ett enda kaos där alla tutar och blåser lite som de känner för. Märkligt nog visade det sig vara en konsert redan klockan tre samma eftermiddag i Gottsunda kyrka, så hastigt och lustigt hade jag fått en någorlunda upptagen dag.
Strax före halv tre susade jag iväg själv i bilen och kände mig jättespejs för att jag körde helt på egen hand. Det gick bra hela vägen och jag parkerade snyggt och prydligt utanför kyrkan. Sedan satt jag och våndades i en halvtimme medan den ena ungen efter den andra sakta klinkade sig igenom sina korta stycken på pianot, med många pauser för att försöka hitta var de var i noterna efter att de spelat fel och med föräldrarna tindrande i publiken. Jag kände mig nästan lite malplacerad eftersom jag inte hade någon unge att tindra över eller fota. Mot slutet blev det bättre och folk som faktiskt spelat längre än ett år fick ta plats på scenen. Sedan kom blockflöjterna och det lät mycket bra! Dock kliade det i fingrarna på mig att själv gå upp och spela med dem, särskilt när de spelade Den blomstertid och publiken sjöng med, såsom det har varit på varje sommarkonsert under de elva år som gått sedan jag började spela. Det blir sådan otrolig sommarkänsla då!
Innan de började spela Den blomstertid steg en av lärarna fram och började prata om att ordet 'blomstertid' kan betyda olika för olika personer och bla bla och på något vis visste jag vad som skulle komma innan han sa det: Elisabet, min blockflöjtslärare sedan 11 år tillbaka och som nu blivit någon sorts vän nästan, ska gå i pension. Det här var hennes sista konsert. Jag som hade tänkt komma hem i vår och börja spela för henne igen! Det kändes lite sorgligt, men samtidigt är det välförtjänt. Hon måste ha lärt upp otroligt många elever under sina 30 år på musikskolan och hon var, i mina ögon, en helt fantastisk lärare. Pratade med henne efter konserten och hon kom ihåg mig fortfarande, trots att vi inte setts på två år, och hon hade till och med sparat mejlen jag skickat till henne från England. Sedan sa hon att även fast hon slutat som lärare skulle hon inte slutat med musik och någon gång skulle det vara roligt att försöka samla ihop min gamla ensemble och spela tillsammans bara för skojs skull. Det skulle vara jätteroligt! Hoppas hoppas vi gör det!
Efter konsert tog jag bilen till Lurbo för att fota mamma och syster när de red Malwa och Wenessa för instruktör. Det var kul att se! De små pållarna har blivit otroligt duktiga sedan jag såg dem i julas. Då hade de ju knappt blivit suttna på.
Jag har nu kört bil varje dag sedan jag kom hem. Det känns bra. Fortfarande inte helt stabilt, men det kommer väl. Igår körde jag syster runt halva stan i jakt på vit ansiktsfärg så hon kan måla en mask i ansiktet. Det visade sig vara svårare att finna än vi trott, men på tredje affären blev det napp. IKEA hann vi också in en sväng på och även fast de inte hade ansiktsfärg kändes det inte helt bortkastat, för det är ju alltid mysigt att gå runt och titta på IKEA och se vad alla saker heter. En hundaffär hann jag också slinka in på. Köpte inget, men hittade ett jättesnyggt rosa halsband som ville ha. Tyvärr får jag ju inte ha rosa halsband på mina pojkar... :/ Kort sagt: många affärer och mycket åkande och inte alltför många misstag med bilen. Råkade hamna på fel sida vägen en gång, men det var ingen riktig väg och det var ingen i närheten, så det gjorde inte så mycket. Och sedan hade jag ju syster där som kunde säga åt mig...