matilada

2012-03-31
22:49:23

Så gick det

Jag valde ett 1000-bitars pussel och drog med mig pusselkartong och pusselmatta ner till köksbordet. Bredde ut mattan och började sortera ut kantbitarna. När jag kommit igenom drygt hälften påminde pappa om att det var dags att släcka ner om fem minuter och jag tände då optimistiskt fyra värmeljus och trodde jag skulle kunna fortsätta pusslandet.

Om någon är intresserad så går det inte att pussla med hjälp av endast fyra värmeljus. Omöjligt. Det går visserligen att plocka ut alla kantbitar med hjälp av känseln, men vad gör man med dem sedan? Sparar dem på hög eller sätter ihop dem på måfå och hoppas att det blir rätt?

Inget alternativ kändes lockande, så till slut öste jag ner alltihop i asken igen och utmanade familjen på kort istället. Vi spelade Plump och jag förlorade. Känner att kvällen har varit givande.
2012-03-31
19:52:23

Blablabla

Om jag förstått rätt är vi inte de enda i landet som vaknade upp till en helt vit värld, men nog kändes det lite märkligt. Hundarna blev överlyckliga förstås. Inte frös de heller utan badade glatt och entusiastiskt i diken och pölar som om det var 30 grader varmt och de desperat behövde kyla av sig.

Annars är jag väldigt sugen på att titta på Tintin. Theo fick Tintin i Tibet och Månen tur och retur i födelsedagspresent, så de har stått på en del och det är ju himla mysigt. Nostalgi: söndagsmorgnar med den där gubben och hunden (Palle?) som pysslade ihop frukost och andra roliga saker och visade Tintin. Vi spelade in alla avsnitt, så någonstans finns de på VHS, men det hjälper inte mycket när man inte har en VHS-spelare i fungerande skick. Lagom långa avsnitt också, bara typ en kvart, så sådana personer som har lite svårt att koncentrera sig på en enda film en längre stund (typ jag) kan när som helst avbryta och gå och göra något annat en stund utan att ha dåligt samvete för att man avbryter mitt i. Perfekt! Mamma måste övertygas om att vi behöver köpa resten av filmerna också.

I brist på Tintin har jag istället börjat kolla på Du Levande. Den måste vara en av världens mest bisarra filmer. Vi såg den med filmkunskapen i gymnasiet och efteråt kände jag mig aningen korkad för att jag inte hade förstått dess storhet. Om någon har det får de gärna förklara för mig! Riktigt sjuk och även här är det lagom långa avsnitt. Jag gillar när Youtube delar upp allt i 10 minuter.

Nu ska jag nog gå och pussla så att jag tröttar ut min hjärna lite och kan sova gott i natt.
2012-03-30
19:42:30

Näst sista mars

Ibland händer det mycket men inget är riktigt relevant att rapportera om här, så då blir det tyst ett tag. Lite födelsedagar har vi hunnit med att fira och efter att ha varit så otroligt fint väder hur länge som helst har det de senaste dagarna regnat en del. Fästingarna verkar ha vaknat upp på riktigt nu och jag har tappat räkningen på hur många jag plockat, framförallt på Ben, så snart blir det väl till att skaffa fästinghalsband till hela högen.

Toby och jag kämpar vidare med våra olika övningar och jag tycker han har blivit bättre. Små framsteg gör vi och det känns hoppfullt. Ben å sin sida beter sig för tillfället som en gammal man och är en dröm att ha att göra med. Jag får påminna mig själv hela tiden om att inte släppa iväg honom för långt när vi är ute. Idag gick vi på elljusspåret med J, Billy och Callie och Ben travar på en bit framför oss. Plötsligt stannar han och tittar först framåt och sedan bak på mig, som han brukar göra, så jag berömmer honom. Han tittar framåt och sedan på mig en gång till och sedan ser jag att det kommer en collie med ägare emot oss. Kallar in Ben som kommer som ett skott till mig. Att han inte gick fram till dem! Jag har alltid sagt att han inte går fram till andra hundar, men sedan vi kom till Sverige har hans beteende varit minst sagt förändrat, så jag har inte helt litat på att han inte går fram till någon. Men det gör han alltså inte, min duktige prins. Trots att jag inte såg de mötande förrän nästan någon minut efter honom! :D