matilada

Det har som bekant varit väldigt varmt de senaste dagarna. Toby, som till skillnad från Ben aldrig känt behov av att bada i varenda pöl, har börjat lära sig att det är ganska skönt att bada. Så till den grad att han nästan står och darrar när jag fumlar med spännen för att släppa lös honom. När han väl är lös kastar han sig framåt och slänger sig i vattnet med stor entusiasm. Sedan kan han vada runt hur länge som helst. Har ännu inte lyckats klura ut om de simmar på riktigt eller om de bara viker ihop benen och drar sig fram utmed botten. Jag misstänker det senare.

Hur som helst. Varmt. Antagligen hade Toby haft en ganska tråkig dag på grund av värmen och antagligen var han ganska badsugen eftersom morgonens promenad var väldigt torr och bjöd på få tillfällen till bad. Det började lida mot middagstid och jag var ute i trädkojan med barnen. Vid ett tillfälle lämnas ytterdörren av misstag öppen och en viss herr T smiter ut. Han håller sig snällt runt kojan, så jag låter honom vara kvar ute. Men det är spännande att bygga en rävfälla och jag går så upp i allt knytande att jag för ett par minuter glömmer bort min odåga till hund. När jag sedan kommer ihåg honom syns han inte till. Jag ropar. Jag slänger på mig skorna och springer iväg och letar i hästhagarna och stallet. Ingen hund. Jag ropar. Inser att han är borta och förbannar mig själv för att jag inte höll koll på honom. Går in och börjar baka en kladdkaka. Efter en liten stund öppnas ytterdörren och Theo ropar: "Matilda, Toby är hemma!".

Går ut och möts av en genomblöt men lycklig Toby. Han hade helt enkelt bara varit och tagit sig ett svalkande dopp i gölen på hygget, 100 meter från huset. Blicken han gav mig sa allt. Han hade ju varit varm och jag tycktes inte vilja ta med honom och bada, så då tog han saken i egna tassar. Vad gör man? Jag börjar undra vem av oss två som är smartast egentligen...