19:52:31
Förbenade allt
Nu är jag trött på den här skiten. Trött på att bli så evinnerligt trött på så lite, trött på att inte kunna koncentrera mig ens tillräckligt för att läsa tidningen, trött på att behöva kämpa så fruktansvärt för att kunna göra minsta lilla grej, trött på att aldrig känna att det faktiskt är något jag verkligen vill göra, trött på att aldrig kunna se en hel film film för att koncentrationen brister efter en halvtimme, trött på att aldrig känna mig nöjd över något jag gjort, trött på att tro att folk ljuger för mig när de säger att jag gjort något bra, trött på att känna mig stressad utan anledning, trött på att allt ska vara så TATANS svårt.
Jag ger allt i skolan och blir så trött framåt lunch att eftermiddagarna oftast är kämpiga att ta sig igenom. Väl hemma är jag så slut i huvudet att jag inte ens orkar läsa en bok, men hjärnan är så uppe i varv att det är nästintill omöjligt att sova. Jag vill bara spy på allt!
Eller inbillar jag mig bara? Är jag egentligen inte trött? Försöker jag inte så mycket som jag tror? Är jag bara lat och behöver en spark i baken?
Gaah, jag vill bara spy på allt!
Tror definitivt inte att du är lat - det låter snarare som väldigt tydliga tecken på depression. Vet att vi har varit och nosat på ämnet förut, men däremot vet jag inte om du har funderat på att kontakta vården? Just den där paralyserande tröttheten känner jag ingen; den känner jag fortfarande av trots att jag mår mycket bättre nu.
Jag vet att det är ett stort steg att höra av sig till en vårdcentral - jag orkade inte ens göra det själv utan det var Erik som hjälpte mig, och det var farmors peppande som fick mig att faktiskt gå dit. Nu fick jag aldrig tid hos en "riktig" psykolog eller kurator, men bara att jag tog steget och försökte hjälpte mig. Jag vet att jag även idag borde "ta tag i" min psykiska hälsa och få hjälp, då jag fortfarande blir oproportionerligt trött av sociala situationer eller arbetssituationer. Jag har heller inte riktigt hittat tillbaka till inspirationen och livsglädjen, och varken hundträning eller fotografering känns sådär fantastiskt kul som jag egentligen vet att det är och ska kännas.
Kanske är du också väderkänslig? Så fort det blir mulet eller snöar så tar jag mig knappt ur sängen, men om det är solsken så har jag mycket mer energi.
Skickar över en styrkekram från Värmland! ♥