Vi har haft besök av labradoren Ester med familj idag. Efter lunch tog vi en promenad ner till havet så vattenhundarna fick bada och de andra fick skrota runt och tugga på pinnar och nosa.
Nu sitter jag och läser om merlegenen och försöker sätta mig in i lite ytterligare färggenetik hos hund. Huvudet blir minst sagt trött, men det är riktigt intressant, så något ska väl gå in! Snubblade över ett blogginlägg om någon kennel i USA som medvetet fött upp en kull dubbelmerlar för att få en hane som bara producerade merlevalpar. Hanen i fråga är både blind och döv men används flitigt till avel trots att han själv aldrig ställts ut (utställning verkar vara den enda inriktningen här och jag tvivlar på att han har några andra meriter). Det finns människor till allt... Det är riktigt, riktigt sorgligt att utställningsaveln har gått så helt åt fel håll i många raser.
