matilada

2014-12-29
21:42:03

Nu så

Ju längre tid det gått sedan senaste inlägget desto svårare blir det att klämma ur sig ett nytt. Vilken märklig spärr. Jag hade sista föreläsningen innan jul den nittonde och samma dag åkte jag och hundarna ut till hotellet för jullov. Vi fick tillbaka resultatet på farmakologitentan samma kväll och om de inte gjort något fel fick jag en femma på den! Jag var osäker på om jag ens klarat den, så det kan gå. Ska bli mycket spännande att få se den, jag flummade på rejält på sina ställen... Vi börjar igen den femte med en hemtenta som avslutning i näringslärakursen och på eftermiddagen är det föreläsning i nya kursen vårdhygien.
 
Julen var trevlig och vi firade inne i stan. Det snöade jobbigt mycket när jag och Jenny skulle hem mitt i natten och vi kom inte hem förrän vid tvåtiden. Hundarna var bra trötta efter den dagen! Annars satsar jag på jullov på riktigt. Solen har skinit nästan varje dag sedan vi kom ut hit och det är jättefint ute, om än kallt. Hundarna stormtrivs i snön och jag tror de är ganska glada över att vara tillbaka. Ben går inte helt rent, men han är glad och verkar rätt nöjd. Vi har ett besök hos ortopden inbokat i januari och jag hoppas att det kan räta ut lite fler frågetecken. Sonar är sjövild och springer med Toby för det mesta. Hennes tår märks inte av ute, men de senaste dagarna har hon varit lite stel på kvällen och hon gillar inte när jag pillar med dem. Toby sköter sig hyfsat: pigg och galen som vanligt men oftast är han med mig ;)
 
 
 
 
2014-12-19
22:45:09

Minnen

Vissa dagar, vissa datum fastnar liksom mer än andra. 19 december kommer nog för alltid vara inristat i mitt minne. Tänk att det har gått tre år redan. Vissa detaljer minns jag som om det var igår, annat har jag nog mest förträngt. Disken, telefonsamtalet, Gs ansiktsuttryck och på något vis visste jag precis vad det var innan han berättade. Mörkret, musiken. Natten var vidrig, men Sonar höll mig sällskap. Hon förstod, det var hennes valp också. 
 
Dagarna efter minns jag bara att jag att folk gav mig mängder med te att dricka. Jag satt påbyltad framför the rayburn och frös. G bad om att få prata med mig efter ett par dagar. Jag blev livrädd och fick för mig att de skulle avskeda mig eftersom jag knappt jobbade. Men så var det förstås inte. Han och C var oroliga. De undrade om jag ville åka hem, trots att jag egentligen skulle stanna över jul. G såg ordentligt orolig ut och inte alls glad över att se mig så. Han bryr sig verkligen om oss, trots att det inte alltid syns. C också. De är verkligen jättegulliga.
 
Jag ville inte hem, men det var också ok. Jag fick göra det jag ville, dricka te och bara vara. Den julen målade vi. C och G hjälpte båda till på sitt sätt med småsaker som höll mig sysselsatt. De var helt fantastiska. 
 
I början såg jag henne lite överallt. Hon var liksom alltid med, en liten gul skugga som följde efter mig. Med tiden har hon försvunnit, men ibland kan jag fortfarande undra hur det varit om hon fortfarande fanns. Om jag hade tackat ja... Det hade varit en omöjlighet med Toby, jag visste det. En galen unghund, som nog inte har alla hästar hemma, och en autistisk valp. Och så Ben på det. Jag visste det då och vet det nu att det inte hade varit någon bra idé. Men det går ju alltid att undra. Hon skulle ha blivit fyra i maj. Undrar om hon skulle ha vuxit ifrån sina autistiska drag eller om hon alltid varit sån? 
 
Det får vi aldrig veta, men 19 december kommer nog alltid vara hennes dag. Och då liksom nu håller Sonar mig sällskap och minns <3
2014-12-08
20:34:32

Rätt håll?

Benjamin var på återbesök hos sjukgymnasten idag. Vi hade ett besök inbokat i fredags också, i samband med vettentrasken, men då glömde hon mäta honom, så vi fick komma tillbaka idag och göra det. Han har musklat på sig. Jag tror han var jämnare i båda sidorna också, vilket är bra. Han är så snäll och försynt när han är där, men han gillar det. Han är en liten djävul att få dit på senare tid, men väl där vet han precis vart vi ska, han går själv till vågen och går upp på den, går sedan till rätt dörr och lägger sig oftast ner på golvet medan vi väntar på vår tur. Helt avslappnad! Jag är riktigt tacksam över att rehaben har en separat väntkorridor mot UDS. Ben avskyr att gå genom det stora väntrummet med alla skällande hundar, men väl utanför rehaben slappnar han av på en gång. Idag la han sig ner på sidan och sov medan vi väntade. Väldigt skönt att se!
 
Men, jag ska boka in honom till ortopeden i januari. Kjerstin sa i fredags att hon tyckte en ortoped skulle titta på Bens rygg, hon trodde att han kanske hade lite problem där. Så då får det bli så. Han blir i alla fall ordentligt genomgången. Lille Benjamin. Skrutthunden. Han är i alla fall väldigt glad och pigg för tillfället  och verkar helt nöjd med livet.
 
Jag har tenta imorgon. Det känns mindre bra. Jag kan räkna upp många områden jag inte vill ha frågor på och kommer inte på något där jag skulle känna mig helt komfortabel med frågor :o Inte så bra utgångspunkt. Håller tummarna för en snäll tenta.