matilada

2014-07-30
21:12:34

Kennelträff och födelsedagsfirande

I helgen som var återvände jag och de gula (den här gången i bil med fungerande AC) till Värmland för en liten kennelträff. Redan förra sommaren försökte vi få ihop en träff med alla Mastamarinerhundar i Sverige, men andra saker dök upp och alla var ganska upptagna, så det blev inget. Men i år lyckades vi! Anna (och Erik) var snäll nog att leka värdinna.
 
Alla kund einte komma den här gången heller och därmed saknades det 4 hundar och deras tvåbenta, men 9 svenska Mastamariners kom och med Tintin blev det totalt 10 hundar som under helögen samsades fint om allt. Det var jätteroligt att få ihop alla hundar på samma ställe och under ett par dagar hade vi det väldigt trevligt med promenader, bad, kortspel och annat mys. Hundarna var ganska trötta när vi for hem på söndagen och till och med Toby reste bra bak i bilen utan att spy. Han tittade upp ibland, men verkade annars ganska avslappnad. Dagen efter vi kom hem firade fafar sin födelsedag ute på Gräsö med middag uppe på berget och hundarna fick flera timmar med mycket bad, grävande och runtsnokande medan vi människor åt middag. Sedan avr alla väldigt nöjda och glada!
 
Efter helgens alla bad och extrema värme hittade jag en liten hotspot på Sonars kind. En närmare undersökning avslöjade flera små hotspots ner längs hennes hals och under hakan, så nu är tant noggrant renklippt i halva ansiktet och på halsen. Eftersom det är så fruktansvärt varmt ute får hon heller inte gå promenader, eftersom det är för varmt för att gå utan bad. Men det ser redan mycket bättre ut, så snart hoppas jag att de är helt borta så att Sonar kan bada soch promenera som vanligt.
 
Jag fick bara en bild på hela gänget, sekunden efter flög alla åt olika håll, men jag vet att det togs vettiga bilder dem innan.
 
Och så några från Gräsö. Trots att det ser så höstigt ut på bilderna var det väldigt varmt.
 
2014-07-25
09:05:26

Sov gott, Wanda

För två dagar sedan, den 23 juli, somnade Wanda in. 4 augusti skulle hon ha fyllt 15 år. Wanda var alltid glad och viftade på svansen precis hela tiden. Hon var sjuk som liten och eftersom det inte fanns några garantier att det inte var något mer fel på henne blev hon kvar på kenneln. Hon  hade aldrig några valpar, men älskades av alla andras valpar och var som en liten maskot i huset. Jag träffade henne för 5 år sedan, strax innan hon skulle fylla tio. Då var hon fortfarande komplett galen och bara en dåre släppte lös henne på promenader. Klappade man henne grymtade hon belåtet och svansen vevade vildare och vildare tills hon inte kunde hålla sig längre utan började hoppa omkring alltmedan grymtningarna tilltog. Samma grymtningar retade livet ur alla varje morgon vid frukostdags, när Wanda snällt låg uppe på trälådan och väntade på sin tur. 
 
Åren gick och Wanda blev lite lugnare. Vi började ha henne lös ibland ute, under järnkoll. Vi som jobbade där då gjorde det efter ett tag omedvetet, men jag minns när K var ny och vi gick tillsammans med Wanda. Innan hon hade lärt sig hålla koll var det vid flera tillfällen som jag stod och asgarvade på fältet medan K sprintade som en hundrameterslöpare efter en liten fluffig hund, som lyckligt travade på , längre och längre ifrån oss. Den där traven var inte att leka med, the Magic Trot. Toby gör det också. Det ser inte ut som om de rör nämnvärt på sig, men på ingen tid alls är de helt plötsligt alldeles för långt bort.
 
Inomhus lugnade Wanda också ner sig. Hon tillbringade mer och mer tid hoprullad i hallen, ofta med en hög valpar som använde henne som huvudkudde. Det gick att klappa henne utan att hon gick i taket av upphetsning. På sitt senaste besök på kenneln, för ungefär en månad sedan sov hon mest i hallen, men kom glatt in i köket så fort det vankades mat och var naturligtvis med när Daisy och Isis firade sin 15-årsdag. 
 
 Sov gott nu Wanda.
 
 
2014-07-24
22:00:27

Värmland

Förra torsdagen reste jag och de gula till Värmland och tillbringade några fantastiskt fina dagar hos Anna och Erik och deras hundflock. På vägen till Värmland plockade vi upp C och G. Hela anledningen till att jag åkte ner just den här helgen var för att de skulle hälsa på Ruth, som fyllde 13 dagen innan.
 
Det var en strålande fin dag med sol och värme och vi åkte bastubil utan AC, men det gick det med. Toby satt fram vid C's fötter och Ben och Sonar satt bak i skuffen och alla avr nöjda och glada, om än lite varma kanske. Vid femtiden på eftermiddagen kom vi äntligen fram och kunde ramla ur bilen. Där hälsades vi välkomna av Anna och 4 glada border collies: Ruth, Aska, Sirius och Tintin.
 
Vi blev installerade i en egen jättefin lägenhet precis bredvid Anna och Erik, en etta som inte var så liten. Jag och de gula huserade i köket och eftersom det inte fanns någon dörr in dit sov hundarna lite varstans på natten. Toby tog sin uppgift som vakthund på största allvar och sov på mattan bredvid min säng och varnade varje gång G gick på toa mitt i natten...
 
Efter middagen var det födelsedagsfirande med hundtårta och sedan vanlig tårta till oss tvåbenta. De gula var lite konfunderande över att sitta civiliserat på stolar med tårtbit på tallrik framför sig. De missade varsågod och ser väldigt förvirrade ut på bilder, men de fattade snart att de fick äta från bordet ;) Stackarna är inte vana vid firande!
 
Dagen därpå tog vi en promenad på ett underbart vackert elljusspår. Det fanns mängder med blåbär som vi stannade och plockade medan hundarna betade blåbär direkt från busken eller snokade runt på egen hand. Halvvägs runt kom vi till en sjö med grillplats där Erik mötte oss med matsäck och korv som vi grillade. Hundarna badade och en viss Benjamin angrep med stor entusiasm vedhögen. Helt fantastiskt med en hel HÖG med pinnar som det bara är att hämta!
 
Vi fortsatte elljusspåret runt genom jättefin skog. Alldeles lagom gles och ljus och full med blåbärsris. Jag kan knappt smälta hur otroligt FINT det var! På kvällen åkte vi in till Sunne och åt middag. Servitriserna var det lite si och så med och det blev en hel del väntan, men maten var god och sällskapet trevligt, så på det hela taget tyckte jag inte det var så illa.
 
På lördagen hade hundarna en tråkdag, medan människorna var kulturella. Vi åkte först till Mårbacka. Jag har inte läst någonting utav Selma Lagerlöf, men har alltid velat besöka Mårbacka (har det något att göra med det otroligt mysiga namnet?) och det var jättetrevligt att få åka dit nu.Vi fikade först och gick sedan en liten guidad tur i huset, som var nästan i exakt samma skick som när Selma bodde där. Sedan strosade vi runt och tittade på trädgården och övriga utställningar i uthusen innan det var dags att åka hem till hundarna.
 
Ett par timmar senare gav vi oss av igen, den här gången mot Berättarladan: en helt fantastiskt fin, enormt stor lada där det sätts upp teaterföreställningar. Den här sommaren spelas Nils Holgersson. Det var en väldigt duktig ensemble och speciellt imponerande var hur de fått till gässens rörelser så perfekt. Hur de dricker, putsar sina fjädrarruskar på sig och så vidare. Helt otroligt! :o Mitt i var det 50 minuters paus för middag och Erik hade fixat en jättegod matsäck med laxsmörgåsar och te. En otroligt trevlig kväll blev det.
 
Så blev det söndag och besök på en kvarn och glasscafé stod inplanerat. Först började vi dock med att åka till en närbelägen strand så hundarna fick bada lite. Hundarna var med hela dagen, men det avr (som alla andra dagar) väldigt varmt, så bad uppskattades mycket. Vi åkte sedan på kringliga grusvägar i skogen och hamnade slutligen vid en liten kvarn belägen bredvid en damm. Kvarnen ägdes av ett tyskt par och drevs av en fransman. Det avr bara att kliva in och kika runt och en byggnad i närheten stod det tyska paret och bakade och sålde fika. De var väldigt trevliga och vi fikade på någon typ av flytbrygga i dammen innan vi begav oss vidare mot nästa anhalt: glasscaféet.
 
Man beställde inne och gick sedan och satte sig ute och så kom de ut med glassen. När de började komma ut med våra glassar och fick syn på hundarna visade det sig att de också fick glass och det var det ju ingen som tackade nej till... Så kom det då ut en tjej med 7 bunkar och gick runt och ställde en framför varje hund. Slurp sa det och sedan var det borta! Sedan åkte vi hem och jag, C och Anna gick ut och plockade blåbär med hundarna, följt av hundbad. Fast de bara strosade runt när vi plockade blev Ben så varm att han var tvungen att lägga sig ner på sidan på grusvägen, stackarn. Tills middagen, som åtnjöts utomhus, fick vi sedan fantastiskt god kantarellsås och blåbärspaj till efterrätt.
 
På måndagen hanns det med en liten hundpromenad i värmen innan det var dags för mig, G, C och de gula att packa in oss i bastubilen och fara mot östkusten. Det var strålande sol även denna dag, men någonstans mellan Karlskoga och Örebro stannade vi vid en rastplats vid vattnet och Ben och Sonar badade lite. Toby var inte intresserad. I trakterna runt Västerås började det sedan regna och helt plötsligt blev det mycket behagligare temperatur. Det höll inte i sig så länge, men det var skönt så länge det varade och vi kom fram till Arlanda utan några problem. Vi vinkade där hejdå till G och C och sedan for jag och de gula hem, med en kort kisspaus i Knivsta, och sen var den resan avslutad.
 
Väldigt fina dagar med strålande vackert väder hade vi. Ett stort tack till Anna och Erik som tog så väl hand om oss på alla sätt och vis! Det var jätteroligt att träffa Ruth, Aska, Sirius och Tintin, som jag läst och hört så mycket om, men aldrig träffat förrän nu. En stor tumme upp på helgen!
 
Och så avslutar jag den här aplånga texten med ett random hopplock av bilder från dagaran i Värmland (jag vill bara påpeka att bilderna tycks klippas av på högra sidan, så en del saker försvinner eller blir halva o.o) :