matilada

Jag kom hem från England igår kväll. Idag gick vi med alla hundar utom Ben på förmiddagen. Ben går fortfarande korta promenader, så han fick en egen innan. Sedan följde jag med in till Östhammar för att gå där med Ben, på lite nya ställen. Det uppskattades enormt, speciellt som vi lyckades hitta ner till havet så en viss Ben kunde bada! Men det märks att han är en lantishund som inte är inne i stan så ofta. Han var lite stressad och drog i kopplet emellanåt. Får väl ta det som en uppmaning att han borde få följa med oftare!

 

Sedan då. Efter lunch åkte jag, barnen och gulingarna ner till badplatsen. Barnen ville bada (iskallt vatten?) och de gula fick härja runt bäst de ville. När vi ahde varit där någon timme och jag började fundera på om det var dags för hemfärd började Toby uppträda lite konstigt. Han gick iväg och satte sig planlöst på marken och bara satt. reagaerade inte nämnvärt när jag försökte prata med honom och såg inte ut riktigt alert ut. Sedan la han sig ner på marken på sidan och bara låg. Han såg väldgt trött ut. Ropade upp barnen och förklarade att Toby inte mådde bra, vi behövde åka hem.

 

Tidigare hade han varit i det höga gräset och buskarna på sidan och nosat runt. Jag hade kallat ut honom därifrån, med förra ormbettet färskt i minnet, men han var där igen efter ett tag. Ropade ut honom igen och såg hur han tog ett litet hopp baklänges ut på gräsmattan. Tänkte naturligtvis direkt Orm! och kollade igenom honom efter bitmärken eller blod. Då jag inte hittade något antog jag att det avr något annat han hade sett, men jag såg till att hålla honom borta från buskaget i fortsättningen. Jag vet inte om det var före eller efter denna incident som Herr T helt spontant gick och la sig vid våra saker, fast jag satt på bryggan. Jag tänkte att det inte var helt likt honom, men han verkade helt nöjd med att ligga där och spana, så jag tänkte inte mer på det. När jag satte mig på bänken kom han och la sig vid mina fötter. Han verkade helt normal, förutom kanske det faktum att han normalt sett inte spontant lägger sig och vilar nöjt när vi är nere vid vattnet.

 

Jag försökte se till att barnen skyndade sig att byta om medan jag ringde mamma, som inte svarade. Ringde pappa som inte heller svarade, men han ringde upp precis efteråt. Sa att jag misstänkte ormbett, men att jag inte sett något. Pappa lovade komma ner med fyrhjulingen ifall jag behövde bärhjälp till bilen. Lyckligtvis var bilen mycket närmare den här gången, men jag upplevde att Toby hade blivit slöare på den korta tid som gått sedan han la sig ner. Han var som en lealös docka i famnen. Lämnade barnen att klä på sig samt Ben och Sonar (som båda spontant hade lagt sig ner när jag började med Toby) och bar upp Toby till bilen. Pappa anlände precis som jag sprang ner till vattnet igen för att hämta de andra hundarna och barnen. Ben och Sonar hade inte rörrt sig en millimeter utan låg precis där jag lämnat dem, trots att jag inte gett dem några som helst kommandon. Guldhundar <3 Barnen fick åka fyhjuling hem medan jag körde hem med hundarna.

 

Bar in Toby i huset där mamma väntade med smärtstillande och dropp. Tobys ansikte hade då börjat se lite svullet ut. Nu har han legat på dropp i snart 6 timmar. Vänstra halvan av hans ansikte är jättesvullet och ögat har helt svullnat igen. Likaså höger näsborre. Fortfarande syns inga hål efter giftgaddarna, men det råder ingen tvekan om att han lyckats bli ormbiten igen. Stackars, stackars Toby. Han fick först ligga på en filt på golvet, men började skaka ganska mycket efter en stund, på grund av kyla. Vi täckte över honom med tre filtar och sedan hämtade jag ner biabädden som han fick ligga på också. Nu har han äntligen slutat skaka och ligger och vilar. Han har legat helt utslagen sedan vi kom hem, men för en stund sedan när pappa delade ut matrester till de andra hundarna satte han sig upp, så eventuellt känner han sig något bättre. Jag hoppas det! Nu ligger han dock och sover igen, men han är väl helt utmattad, stackarn.

 

Usch och fy, vidrigt med ormbett.