19:34:48
Det förklarar en del
Trots att jag fasat för det i flera veckor lyckades jag ändå totalt glömma bort att klockarna ställs om den här helgen. Både dator och telefon ställer om sig automatiskt, så större delen av dagen levde jag i en lycklig ovisshet. Jag tyckte det var lite konstigt att Thyme vaknade halv sju imorse, trots att vi inte kom hem förrän halv ett i natt (vi skulle egentligen sovit över hos mor och far, men Basil var pipig och det kändes mest jobbigt att hålla dem åtskilda, så jag och hundarna åkte hem på natten), men hon har ju alltid vaknat fruktansvärt tidigt, så jag tänkte inte mer på det. Inte ens när jag såg att klockan i köket tycktes gå ungefär en timme fel föll någon polett ner. Jag tog för givet att E fifflat med den eller att den hade stannat.
Min lyckligt ovetande lilla bubbla sprack först på eftermiddagen, när jag var i Boländerna med Paulina. Vi skulle gå med hundarna efter shoppingrundan och hon fällde en kommentar om att det nog var bäst att göra det så snart vi kom hem, eftersom klockorna ställts tillbaka och det blev mörkt tidigare än vi var vana vid. Då rasade min värld lite och jag känner mig något grinig på den som uppfann vintertid. Om P inte sagt något, undrar hur länge jag hade kunnat fortsätta vara ovetande?
(Lite fortsättning på samma tema med vinter och rusk: på tisdag ska det tydligen regna hiskeliga mängder, så ikväll har jag haft lite inventering av hundarnas regntäcken. Thyme visar sig ha vuxit så mycket nu att hon kan ha samma storlek som alla de andra, vilket underlättar rejält! Egentligen har jag nog därmed bara tre regntäcken, men med de massor som ska komma på tisdag gissar jag att hela styrkan inte kommer att vilja gå ut ändå...).