matilada

2016-10-30
19:34:48

Det förklarar en del

Trots att jag fasat för det i flera veckor lyckades jag ändå totalt glömma bort att klockarna ställs om den här helgen. Både dator och telefon ställer om sig automatiskt, så större delen av dagen levde jag i en lycklig ovisshet. Jag tyckte det var lite konstigt att Thyme vaknade halv sju imorse, trots att vi inte kom hem förrän halv ett i natt (vi skulle egentligen sovit över hos mor och far, men Basil var pipig och det kändes mest jobbigt att hålla dem åtskilda, så jag och hundarna åkte hem på natten), men hon har ju alltid vaknat fruktansvärt tidigt, så jag tänkte inte mer på det. Inte ens när jag såg att klockan i köket tycktes gå ungefär en timme fel föll någon polett ner. Jag tog för givet att E fifflat med den eller att den hade stannat. 
 
Min lyckligt ovetande lilla bubbla sprack först på eftermiddagen, när jag var i Boländerna med Paulina. Vi skulle gå med hundarna efter shoppingrundan och hon fällde en kommentar om att det nog var bäst att göra det så snart vi kom hem, eftersom klockorna ställts tillbaka och det blev mörkt tidigare än vi var vana vid. Då rasade min värld lite och jag känner mig något grinig på den som uppfann vintertid. Om P inte sagt något, undrar hur länge jag hade kunnat fortsätta vara ovetande?
  
 
(Lite fortsättning på samma tema med vinter och rusk: på tisdag ska det tydligen regna hiskeliga mängder, så ikväll har jag haft lite inventering av hundarnas regntäcken. Thyme visar sig ha vuxit så mycket nu att hon kan ha samma storlek som alla de andra, vilket underlättar rejält! Egentligen har jag nog därmed bara tre regntäcken, men med de massor som ska komma på tisdag gissar jag att hela styrkan inte kommer att vilja gå ut ändå...).
 
2016-10-29
16:48:34

Höstglädje

Idag är en bra dag. Hundarna och jag har precis flyttat tillbaka till Ultuna efter att praktiken äntligen tagit slut och imorse utforskade vi lite gamla promenadvägar i höstsolen. Så otroligt fint! Alla hundar fick gå lösa en hel del och totalt var vi ute cirka 1,5 timme. Vi hamnade vid ån, som så ofta när hundarna får bestämma väg. De roade sig med att bada och nosa runt medan jag roade mig med att spana efter spännande fåglar. Minnet av den där fiskgjusen har fortfarande inte lämnat mig och jag hoppas, hoppas att jag en dag får se den igen. I hemlighet håller jag egentligen tummarna för att få se en havsörn också, men jag har inga höga förhoppningar om det. Känns som lite fel plats, även om de har skådats där. 
 
Inga rovfåglar alls idag, men däremot drösvis med gräsänder, en häger och massor med grantoppar fulla av sidensvansar, förutom alla måsar, skator, småfåglar och kajor. En ganska trevlig förmiddag med andra ord!
 
Nu sitter jag och hundarna i Norby: vi är hundvakt åt Basil och Assar ikväll. Det är mer spännande än jag trodde att det skulle vara. Thyme höglöper nämligen och Basil kan inte lämna henne ifred. Det gick bra med dem när vi åkte härifrån för ett par dagar sedan och de kunde vara i samma rum under uppsikt, men nu går inte ens det. Så Thyme får vara nere medan Basil är här uppe med mig. Jag tycker lite synd om Thyme som är där nere alldeles själv, men hon verkar ganska nöjd med det, så jag får väl anta att det inte är så farligt. Ska se om de kan bytas av senare ikväll, så att hon får vara med lite ändå.
 
 
2016-10-10
21:01:42

Lite från praktiken

Jag sov som en kratta i natt utan någon egentlig anledning. Förmiddagen tillbringade jag således med att okontrollerat noja och oroa mig över allt mellan himmel och jord. Det var inte helt upplagt för att prova lägga mitt livs andra permanentkanyl på häst (den första fick jag aldrig blodsvar i och misslyckades totalt med), men jag hade en väldigt stabil lärare och kunde be mina nyfikna klasskompisar att ställa sig en bit bort, så det blev lite lugnare. Och jag lyckades! Jag fick blodsvar utan några större problem alls och kunde föra in kanylen helt och sy fast den utan några tillbud. Så himla skönt att få det gjort!
 
Sedan skulle en av de hästarna vi lagt kanyl på in på CT. Eftersom att de skulle prova en ny teknik när det gällde kontraströntgen av halskotpelaren (typ?) för första gången var det länge debatt om vi två praktianter skulle få vara med på det. Bildavdelningen ville inte ha fler än de absolut nödvändigaste i rummet och Jennie tyckte det var självklart att hennes praktikanter skulle vara med och se hur narkosen sköttes under CT. Dessvärre förlorade Jennie och efter att ha varit med och sövt och sett det fullkomliga kaoset när 9 personer skulle positionera hästen efter en bild tagen på Helsingborgs djursjukhus blev vi bannlysta till korridoren under själva körningen. Det var ganska långtråkigt eftersom det inte går att förstå någonting av vad som försigår och vi tröttnade efter ett tag och gick in på operation igen och hängde med Maja ett tag. 
 
Under dagen skulle det, förutom CTn, också vara en operation av karpaltunnelsyndrom, men i och med att CTn tog en del resurser i anspråk var det lite oklart när den operationen skulle bli av. Strax före 12, precis när vi började fundera på lunch, bestämdes det att den skulle ske NU. Happ, det var vi ju tvungna att vara med på. Så det blev lunch vid halv 3 istället. Inte att rekommendera, men avsaknaden av mat under hela förmiddagen tog liksom död på min hispighet och framåt 13-tiden var jag mest bara trött och matt.  När vi kom tillbaka från lunchen var det bara en dryg timme kvar tills det var dags att gå hem, men på den tiden hann vi vara med på början av ytterligare en operation och jag fick ge alla mediciner innan. Roligt att få prova på att inducera, har ju sett det göras ganska många gånger på op, men det här var första gången jag fick göra det själv :D Vi fick också prova lägga artärkanyl inne i operationssalen. Det var skitsvårt, men efter många försök fick jag blodsvar. Dock är jag osäker på om jag faktiskt var i artären, eller om jag hamnat i venen.
 
Nu är jag trött bortom all räddning. Har fyllt på mina tenivåer och ser fram emot att se mitt kvällsavsnitt av Downton Abbey. Hoppas att jag får sova i natt!