matilada

2017-12-31
20:28:44

Sista dagen, första inlägget

Årets första inlägg på sista dagen på året? Tja, det blev visst en rejäl bloggpaus. "Jullovet" förra året gick åt till den redan nämnda rehabuppgiften (som jag fick en femma på!) samt enrom stress över exjobbet. Tur att jag inte visste då att exjobbsstressen bara skulle bli värre, då vet jag inte om jag hade orkat härda ut ;) Hela exjobbskursen var enormt dåligt upplagd och stödet från kursledaren i princip noll. Det var länge sedan jag var så stressad och uppgiven och förtvivlad som i våras. Vet inte hur mycket jag grät av frustration och ångest över att det kändes så hopplöst. Men jag tog mig igenom det till slut och den där dagen i maj när skiten var presenterad och inlämnad var HELT underbar. Lättnaden när jag blev godkänd och det var över på riktigt går inte att beskriva!
 
Sen i juni tog jag examen och det kändes helkonstigt och alldeles fantastiskt. Jag gillade egentligen att plugga och kände inte att jag kunde tillräckligt för att börja jobba... Men jobb hade jag fått tre månader tidigare och efter en veckas sommarlov var det bara att kasta sig på det. Jag var apnervös, men blev väldigt väl emottagen och även om jag fortfarande känner mig osäker på mycket så har jag lärt mig enormt mycket och kommit ganska väl in i jobbet. Jag jobbar i första hand på operationsavdelningen, med vissa avstickare på vård och uppvaket. Jag trodde aldrig att jag skulle gilla att jobba på operation så mycket! Det är intressant att passa narkoser! Jag har säkert gjort jättemånga fel och kommer att göra jättemånga fel längs vägen, men känslan när man kan lotsat sig igenom en lite krångligare narkos och djuret vaknar upp fint efter operationen är obeskrivbar! Det är mycket kvar att lära och de narkoer jag tycker är svåra är säkert inte svåra för mer erfarna sköterskor, men det är så det är. Jag har fantastiska kollegor som svarar på alla mina frågor och hjälper till när jag blir osäker. 
 
Hundarna då? Jag har fortfarande min gula kvartett. Dock får jag än så länge bara plats för tre hundar på jobbet, så Toby eller Thyme brukar få bo hos mamma och pappa under jobbveckan. Sonar är ganska döv och lite smått senil, men hänger med rätt bra på promenader och godisätning. Hon blev 13,5 innan jul. Ben börjar nog bli lite mer påverkad av sin artros, men även han hänger med ganska bra, dock går han inte längre med på de längsta promenaderna. Både han och Sonar tycks ha idealpromander på 3-4 km på 45-60 min. Toby och Thyme är pigga och friska. Toby går lös en hel del, men man får passa honom ibland. Han är fruktansvärt rar och tycks finna sig väl till rätta när han är hos mamma och pappa. Thyme börjar växa upp nu. Hon blev 2 år i höstas och genomgick en dryg fas runt då, men nu börjar det bli ordning på henne igen. Hon kan gå lös för det mesta och håller koll på mig på ett sätt som bara Sonar gjort tidigare. Hon genomgick en period på jobbet när hon slaktade dynor i hundstallet. Hon har i nuläget tuggat sönder 6 stycken, så nu har de bara vanliga täcken att ligga på... Hoppas att de får fortsätta vara orörda...
 
Bor gör vi i en liten röd stuga på landet. När jag slutade plugga var jag tvungen att säga upp mitt älskade studentboende som jag delat med E i 2 år. Det avr otroligt sorgligt att flytta därifrån och jag saknar fortfarande att bo där med E och alla hundarna. Det var liksom perfekt! Vår röda stuga på landet kan låta idealt, men denna röda stuga har inget rinnande vatten samt en knappt fungerande mulltoa. Vi har bott här i fyra månader och det funkar, även om det är något drygt och inget permanent. Det som gör att jag ändå väljer att bo kvar över vintern är att den ligger på LANDET, vilket är helt underbart. Fick erbjudande om lägenhet närmare jobbet, men tackade efter mycket velande till slut nej till den, främst på grund av att jag verkligen inte vill bo i lägenhet. Trivs så otroligt bra på landet och har svårt att se mig själv i en lägenhet igen.
 
Idag är det nyårsafton. Jag jobbar hela helgen, inklusive imorgon. Därför har vi tagit det väldigt lugnt och ska lägga oss tidigt. jag och hundarna tog en promenad här hemma på åkrarna i kolmörkret. Det smäller inte mycket här än och ingen av mina är rädd för raketer, så jag hoppas att vi sover oss igenom tolvslaget. Jag börjar 7 imorgon bitti, klockan står på 5.15, så vi får vakna upp till 2018. Nu lite te och godis innan läggdags!
 
Det verkar vara övermäktigt för mitt mobila bredband att ladda upp några bilder till den här posten, så det blir det inga just nu. Gott nytt år!
 
 
Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: