matilada

2011-02-26
19:02:22

Ibland avbryts slappandet

Det är nästan som att ha lite minisemester när G och C är bortresta. Även fast det blir bra mycket mer att göra kan man ta allt i sin egen takt och planera dagen som man själv vill. Eller varför planera alls, varför inte bara ta allt som det kommer? Det har blivit lite av mitt nya motto eftersom det inte verkar spela någon roll vad man planerar; allt bara kullkastas ändå och man får planera om. Dessvärre blir det ju lätt så när man inte har mycket att göra att de få saker som man verkligen måste göra känns mycket större och mer störande än vad de egentligen är.

Idag skulle den sista av Petras valpar hämtas, någon gång mellan halv tio och tio (hur svävande får man bli egentligen?). De flesta som kommer brukar vara sena, men bara utifall att de skulle komma i tid var vi tvungna att bada valpen vid halv åtta på morgonen så hon skulle hinna torka ordentligt innan de kom. Den tiden är inget problem när alla är hemma och arbetar, men när man ställt om hjärnan till slapparläge känns det lite jobbigt att gå upp en halvtimme tidigare helt plötsligt. Men tur var det att vi gick upp tidigare, för vilka stod utanför grinden redan före nio på morgonen, innan vi ens hunnit avsluta frukosten ordentligt? Visst blir man lite störd när de dyker upp en hel halvtimme för tidigt, men de är trevliga människor, helt förälskade i Sweetie, de tog med choklad åt oss och de var borta igen fem minuter senare, så det hela gick väldigt smärtfritt.

Sweetie är förresten den lilla valpen som vi spenderade fyra dagar med att handmata varannan timme när hon var 6 veckor gammal. En dag märkte vi att hon var ganska tunn, så vi höll ett öga på henne några dagar, bara för att se hur hon helt slutade äta mat ur matskålen och snabbt magrade ännu mer. Det blev då matning med nappflaska varannan timme dagtid och efter några dagar fick vi plötsligt se hur hon dök som en gam ner i matskålen med de andra valparna igen, som om ingenting hade hänt. Efter det visade hon aldrig några matproblem igen och trots att hon fortfarande är mycket mindre än sina syskon kan hon säga ifrån riktigt ordentligt om de är elaka mot henne. Dessutom älskar hon människor mer än någon av de andra och hon kom alltid springande och viftade på sin lilla svans och ville bli upplyft när man gick förbi hagen. Man kommer sakna henne, men hon får det jättebra i Frankrike hos sina nya ägare som tidigare hade Deborahs syster.

Prick klockan tio anlände veckans gäst; lagotton Noodle. Jag finner det fortfarande helt otroligt att han kunde komma så precis i tid. Tror aldrig någon har kommit så exakt förut. Noodle hade med sig ett helt papper med skötselanvisningar och ytterligare ett papper på hur de vill ha honom friserad. Får se vad vi kan göra åt det. Sist han var här var han inte överdrivet imponerad av trimmern...
Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: