matilada

2017-12-31
20:28:44

Sista dagen, första inlägget

Årets första inlägg på sista dagen på året? Tja, det blev visst en rejäl bloggpaus. "Jullovet" förra året gick åt till den redan nämnda rehabuppgiften (som jag fick en femma på!) samt enrom stress över exjobbet. Tur att jag inte visste då att exjobbsstressen bara skulle bli värre, då vet jag inte om jag hade orkat härda ut ;) Hela exjobbskursen var enormt dåligt upplagd och stödet från kursledaren i princip noll. Det var länge sedan jag var så stressad och uppgiven och förtvivlad som i våras. Vet inte hur mycket jag grät av frustration och ångest över att det kändes så hopplöst. Men jag tog mig igenom det till slut och den där dagen i maj när skiten var presenterad och inlämnad var HELT underbar. Lättnaden när jag blev godkänd och det var över på riktigt går inte att beskriva!
 
Sen i juni tog jag examen och det kändes helkonstigt och alldeles fantastiskt. Jag gillade egentligen att plugga och kände inte att jag kunde tillräckligt för att börja jobba... Men jobb hade jag fått tre månader tidigare och efter en veckas sommarlov var det bara att kasta sig på det. Jag var apnervös, men blev väldigt väl emottagen och även om jag fortfarande känner mig osäker på mycket så har jag lärt mig enormt mycket och kommit ganska väl in i jobbet. Jag jobbar i första hand på operationsavdelningen, med vissa avstickare på vård och uppvaket. Jag trodde aldrig att jag skulle gilla att jobba på operation så mycket! Det är intressant att passa narkoser! Jag har säkert gjort jättemånga fel och kommer att göra jättemånga fel längs vägen, men känslan när man kan lotsat sig igenom en lite krångligare narkos och djuret vaknar upp fint efter operationen är obeskrivbar! Det är mycket kvar att lära och de narkoer jag tycker är svåra är säkert inte svåra för mer erfarna sköterskor, men det är så det är. Jag har fantastiska kollegor som svarar på alla mina frågor och hjälper till när jag blir osäker. 
 
Hundarna då? Jag har fortfarande min gula kvartett. Dock får jag än så länge bara plats för tre hundar på jobbet, så Toby eller Thyme brukar få bo hos mamma och pappa under jobbveckan. Sonar är ganska döv och lite smått senil, men hänger med rätt bra på promenader och godisätning. Hon blev 13,5 innan jul. Ben börjar nog bli lite mer påverkad av sin artros, men även han hänger med ganska bra, dock går han inte längre med på de längsta promenaderna. Både han och Sonar tycks ha idealpromander på 3-4 km på 45-60 min. Toby och Thyme är pigga och friska. Toby går lös en hel del, men man får passa honom ibland. Han är fruktansvärt rar och tycks finna sig väl till rätta när han är hos mamma och pappa. Thyme börjar växa upp nu. Hon blev 2 år i höstas och genomgick en dryg fas runt då, men nu börjar det bli ordning på henne igen. Hon kan gå lös för det mesta och håller koll på mig på ett sätt som bara Sonar gjort tidigare. Hon genomgick en period på jobbet när hon slaktade dynor i hundstallet. Hon har i nuläget tuggat sönder 6 stycken, så nu har de bara vanliga täcken att ligga på... Hoppas att de får fortsätta vara orörda...
 
Bor gör vi i en liten röd stuga på landet. När jag slutade plugga var jag tvungen att säga upp mitt älskade studentboende som jag delat med E i 2 år. Det avr otroligt sorgligt att flytta därifrån och jag saknar fortfarande att bo där med E och alla hundarna. Det var liksom perfekt! Vår röda stuga på landet kan låta idealt, men denna röda stuga har inget rinnande vatten samt en knappt fungerande mulltoa. Vi har bott här i fyra månader och det funkar, även om det är något drygt och inget permanent. Det som gör att jag ändå väljer att bo kvar över vintern är att den ligger på LANDET, vilket är helt underbart. Fick erbjudande om lägenhet närmare jobbet, men tackade efter mycket velande till slut nej till den, främst på grund av att jag verkligen inte vill bo i lägenhet. Trivs så otroligt bra på landet och har svårt att se mig själv i en lägenhet igen.
 
Idag är det nyårsafton. Jag jobbar hela helgen, inklusive imorgon. Därför har vi tagit det väldigt lugnt och ska lägga oss tidigt. jag och hundarna tog en promenad här hemma på åkrarna i kolmörkret. Det smäller inte mycket här än och ingen av mina är rädd för raketer, så jag hoppas att vi sover oss igenom tolvslaget. Jag börjar 7 imorgon bitti, klockan står på 5.15, så vi får vakna upp till 2018. Nu lite te och godis innan läggdags!
 
Det verkar vara övermäktigt för mitt mobila bredband att ladda upp några bilder till den här posten, så det blir det inga just nu. Gott nytt år!
 
 
2016-12-20
20:41:53

Dystert

Jag känner mig galet stressad över ungefär allt just nu och vissa stunder är det på den där smått på gränsen ohanterliga nivån där jag inte vet vad som är rimligt att stressa över och vad som inte är det. Måste försöka komma ihåg att andas, men det är svårt när det känns som om det är så himla mycket. Och samtidigt känns det allt som oftast som om jag mest latar mig och inte gör tillräckligt. Ajdå, satt på pränt sådär såg det himla bekant ut. Någonstans måste jag hitta lite ro.
 
Jag har gått på jullov nu. Eller, jullov är det väl inte helt rätt: vi har en ganska stor uppgift att skriva till rehabkursen. Det går inte bra för mig med den för tillfället. Jag trodde att jag förstod uppgiften och hade koll på vad jag skulle göra, men ju mer jag försöker, desto mer intrasslad känner jag mig och jag har knappt producerat någonting. Jag tror egentligen att jag gör det mer komplicerat än vad det behöver vara och i verkligheten är det nog inte varken stort eller svårt, men jag har fastnat i fel hjulspår och har svårt att ta mig ur. 
 
Vädret är bajstråkigt för tillfället och snön vi hade för några dagar sedan har smält till farligt hal is. Det var vedervärdigt att promenera med hundarna idag och de har därför inte fått så mycket utevistelse. Thyme fick apportera lite dummies inomhus nu på kvällen och oj vad glad hon blev över det! Hon sprang som en toka och svansen gick i ett. Vi började träna in att hon ska hålla apporten lite längre, även fast jag är där och petar och inte släppa den förrän jag säger till. Det var lite knepigt för en överspeedad räserråtta, men vi ska nog komma dit också så småningom. Toby håller på att lära sig kramas med huvudet på min axel: han är väldigt entusiastisk, men jag vet inte hur mycket han förstår. Sonar leker jag mest med och äter godis, men hon fick pröva apportera ett gammalt leksaksskinn nu på kvällen. Hon har ju aldrig burit saker i hela sitt liv, men på senare tid har hon börjat lite och eftersom hon egentligen älskar att träna ska vi börja lära henne apportera lite på ålderns höst, Benjamin är lika övertaggad som Thyme på träning och kör igenom alla sina trick i hundra knyck. Jag vill lära honom att kramas också, men det är mindre roligt med en vilt slickande Ben i örat, så jag måste nog klura lite hur jag ska gå till väga. Thyme gör för övrigt precis samma sak när jag försöker lära henne att kramas. Med den lilla skillanden att hon kör exakt samma slickritual varje gång... Som om hon tror att det är den jag är ute efter. Kanske har jag råkat belöna lite fel där...
 
Igår sken solen, så då var  jag och E ut med hundarna och lekte. Älskar när solen skiner, det gör allt så mycket lättare! Hundarna gillar det nog också, om inte annat för att de då får posera och äta godis mycket mer än vanligt ;)
 
 
 
 
 
 
2016-12-08
20:11:36

Hej från mörkret

Inser med fasa att det var långt över en månad sedan jag sist skrev här. Sedan sist har jag börjat och avslutat en kurs samt påbörjat en ny. Förra kursen avslutade med utbildningens första muntliga tenta. Muntligt är verkligen inte mitt format och jag var ett nervöst vrak inför den, men lyckades ändå skrapa mig igenom och klara den. Dagen efter hade vi frivillig tenta för överbetyg i samma kurs och eftersom jag, i och med det lyckade resultatet på muntan, hade klarat kursen gick jag till överbetyget helt utan prestationsångest eller press. Minns inte när jag senast satsade på mer än bara godkänd i en kurs, men det var väldigt befriande att inte känna någon som helst prestationsångest. Jag hade inte pluggat någonting utan svarade bara på det jag kunde. Får se hur det går! Vi var hela tre stycken som skrev, så det borde inte ta alltför lång tid att rätta, tänker jag...
 
Kursen vi läser nu är rehabilitering. Den var valbar, mot nutrition, men de allra flesta valde rehab, så det känns nästan som helklass. För att den också ska kunna läsas på distans är den kursen ganska komprimerad med en intensiv period nu innan jul och från och med den 13 december är vi schemafria i nästan en månad. Vi har ett arbete som ska redovisas i januari att jobba med under tiden, men det är inget schemalagt, så vi kan sitta på valfri plats och arbeta med det. Skönt med så löst och ledigt över jul, men mindre roligt med så intensivt just nu. 
 
Tidigare i veckan hade vi en finsk föreläsare på besök som föreläste om rehbilitering av häst. Hon var jättebra och trots att jag inte vill jobba med häst var det väl värt att gå på hennes föreläsning. På eftermiddagen samma dag demonstrerade hon på skolans undervisningshästar vad hon hade föreläst om och det var mycket bra att få se allt på riktigt också. De senaste två dagarna har vi haft en norska som föreläste om rehabilitering av smådjur, framförallt hund. Liknande upplägg där med föreläsning på förmiddagen och praktiska övningar på eftermiddagen. Till de praktiska övningarna fick vi ta med egna hundar, så jag tog med Toby och Thyme igår. De skötte sig väldigt bra: Toby var lite lätt speedad, han älskar ju sånt där, men Thyme överraskade stort med att bete sig ganska vuxet och sansat. Idag tog jag bara med Toby och jag tror att han älskade varje minut. Han fick demonstrera sina skills med kavaletti och balansbollar. Ingen stjärna någonstans; han behöver helt klart mer träning där, men han hade det jätteroligt, vilket är det viktigaste :)
 
Imorgon väntar ännu en heldag med föreläsningar och sedan är den här mycket långa skolveckan slut. Känner mig halvt död och knäckt av alla långa dagar där jag inte känner att jag hinner med varken dagsljus eller hundar. Avskyr att det är så mörkt och kallt hela tiden. Julstjärnan i fönstret är tänd hela dagen, det är liksom ingen idé att släcka den, för det blir aldrig riktigt ljust under dagen. Det är liksom inte roligt just nu: jag vaknar på morgonen och längtar genast till kvällen när jag får gå och lägga mig igen. En dag i taget, så hoppas jag att det blir bättre snart.