matilada

Jag var ute och vallade de fem gula efter middagen när det kommer en stor, svart, fluffig spets av något slag emot oss. Tar mina hundar åt sidan och sätter de ner så att det mötande ekipaget ska få passera ostört. När de kommer närmare får jag de vanliga kommentarerna:

 

"Oj, är de dina allihop? Vad många hundar du har. Och vad duktiga de är som bara sitter där!"

 

Jag tackar och tar emot och tänker att karln ska fortsätta förbi oss så att vi också kan fortsätta gå. Men nej, hans hund stretar och drar i kopplet mot oss och vägrar gå framåt, så mannen stannar och fortsätter prata. Plötsligt kläcker han ur sig:

 

"Ja, min hund löper ju, det är därför hon inte vill gå härifrån!"

 

Jahaja? Vid det laget hade både Ben och Toby rest sig, men stod fortfarande bredivid mig i löst koppel, så ingen fara där. Men rent spontant undrar jag hur man tänker om man stannar med sin löptik och nästan låter den hälsa på fem vilt främmande hundar. Eller tänker man inte alls?