matilada

2012-11-28
20:45:56

...

Idag efter skolan åkte jag till Brickebacken och hämtade Tobys hundmat. Egentligen vill jag kunna säga att jag lätt och elegant bar lådan hem och att jag luftigt och lätt studsade in i lägenheten lagom i tid till middagen, men faktum är att hundmaten var aptung och lådan otymplig som sjutton. Kul att få det så svart på vitt att jag är så svag i armarna!
 
När jag kom hem stod en främmande man från Afghanistan och lagade middag i mitt kök. God mat och trevlig karl och nu sitter han med min andra hälft i det andra rummet och spelar tv-spel. Själv har jag släckt lampan och gömmer mig i köket i värmeljusens sken. Samt hinkar te. Litervis med te. Jag orkar verkligen inte vara social och vill helst gå och lägga mig. Men det går ju inte, för nu sitter den främmande karln i mitt kök och dricker te han också. Lite oartigt att gå och lägga sig då.
 
Hur är det annars då? Mycket att göra i skolan. Lite för mycket känns det som. Har haft två till presentationer de senaste dagarna och det har väl gått sådär. Satsade på den igår och idag var jag helt död. Avstämning nästa vecka (=heldag med prov för att se vem som är redo att flytta upp en nivå på teckenspråket). Jag tror jag behöver en rejäl semester. Helst från mig själv också. Jag är trött. På det mesta.
 
Men i helgen blir det Uppsala och Globen och så får jag träffa Rolf! Och andra familjemedlemmar naturligtvis. Det blir nog väldigt trevligt.
 
2012-11-21
19:20:02

Observationer

Har de senaste två dagarna lyckats bli åskådare till två intressanta situationer mellan Ben och Toby.
 
Toby är en riktig retsticka och favoritobjektet är Ben. Ofta, ofta är han där och försöker provocera fram en reaktion. Har Ben något vill Toby också ha det även fast han aldrig skulle komma på tanken att leka med objektet om det låg ensamt på golvet. 
 
Igår låg Ben på sängen och tuggade på Kongen då Toby, som först befann sig i andra änden av rummet, helt plötsligt vaknar till och vandrar över till sängen, sätter sig på golvet och tokstirrar på Ben. Ben tröttnar kort därefter på tuggandet och lägger istället ner huvudet och vilar med Kongen bredvid sig. Toby fortsätter stirra och Ben låtsas inte om honom. Detta pågår en stund och sedan tittar Ben upp, ler mot mig och hoppar av sängen för att komma och sätta sig hos mig i soffan. Toby hoppar då kvickt som attan upp i sängen och snor åt sig Kongen. Sedan vet han inte vad han ska göra.
 
Ben ger mig en snabb kram, vänder sig om, ser att Toby tagit Kongen och går då istället och lägger sig på hunddynan och börjar tugga på ett ben.TOBY ser det på en gång och hoppar elegant ner från sängen med Kongen i munnen, trippar fram till hunddynan och slår sig ner bredvid Ben, tätt, tätt intill honom, fortfarande med Kongen i munnen. Ben blir märkbart störd och morrar till lite, men vänder sedan bort huvudet och totalignorerar Toby. Toby vet nu inte vad han ska göra, så han släpper Kongen på dynan mellan sina framtassar, men ligger kvar tätt intill Ben. Så ligger de en stund. Efter ett tag inser Toby att jag iakttar dem och tar genast på sig en oskyldig min, som om han aldrig skulle drömma om att retas med Ben.
 
Medan Toby fastnar med blicken på mig några sekunder för länge, vänder Ben ytterst långsamt på huvudet, sträcker fram nosen och tar Kongen från mellan Tobys framben... Sedan studsar han glad i hågen bort till sängen och lägger sig där igen och fortsätter tugga på sin kära leksak. Kvar ligger Toby och ser sig om efter något annat skojigt att roa sig med...
 
 
Idag utspelade sig följande: Toby och Callie leker en av sina galna lekar och Toby blir något överexalterad. Ben bestämmer sig då för att gå in och avbryta och han gör det helt lugnt och ljudlöst. Helt plötsligt tystnade lekljuden och när jag kikar dit står Ben framför Toby och talar tydligt om för honom att han ska lugna ner sig. Toby går då snällt och lägger sig vid mina fötter!
 
Jag har aldrig sett Ben så tydligt ta kommandot förut. Han brukar vanligtvis ligga och sura i ett hörn alternativt totalignorera småbarnen och fast vi antagit att det är hans om bestämmer har det aldrig riktigt synts. Men efter det här kan jag konstatera att Ben, tack och lov, kan hålla Toby i schack.
 
 
Intressant det där med hundarna. Det här inlägget var mest för min egen skull, kan jag tillägga. Den här bloggen fungerar ju även som en sorts hjälp för mig att minnas saker som är användbara, intressanta osv.
2012-11-18
16:08:02

Lycka är en rosa dinosaurie

Jag glömde leksakslådan öppen idag. Helt plötsligt hörs det pip piiip pip pip pip piiiiiiip från det andra rummet. Smyger försiktigt och kollar och där ligger Ben på sängen med BÅDE Nalle Puh och den rosa hemska dinosaurien som hundarna vägrat att ta i på månader eftersom den luktar så konstigt. Ben visste på en gång att leksakslådan var öppen och skyndade sig väl antagligen att fiska fram sina favoriter. Nalle Puh är en gammal favorit, som förlorat tröjan och ena örat under Bens ömma omvårdnad och dinosaurien är nästan den enda som det fortfarande låter något om, också tack vare Ben. Han brukar nämligen snabbt operera ut pipen ur allt som låter...
 
Men idag var lyckan fullständig och jag vet inte hur länge han låg där på sängen med sin dinosaurie och slog den med tassen, bet den, rullade på den, petade på den med näsan; allt för att få den att låta. Alltmedan Nalle Puh lättat tittade på från sidan av...