21:14:29
En vanlig dag plus kanelbullar
Det har sett ut, och känts, som om det ska börja snöa hela dagen, men än har det inte kommit minsta lilla flinga. Alla andra delar av England verkar ha fått snö, men bara för att jag är i Bentworth kommer det såklart ingen snö till oss. Egentligen är det nog lika bra, allt blir ju så fruktansvärt panikigt här när det kommer bara pyttelite snö. Förra vintern tog tydligen vägsaltet slut och den här vintern hittade jag C ute en morgon när hon försökte skrapa bort frost från vindrutan med en SLICKEPOTT. Behöver jag säga att båda var totalfail?
En annan spännande händelse på förmiddagen var när vi trodde Flax skulle börja valpa inom en mycket snar framtid. Hon fick flytta in i valpningsrummet, vi skyndade oss att gå en sista promenad för att sedan duscha så vi inte skulle smitta ner valparna med massa mysko saker utifrån. Det var klockan elva i förmiddags och än har det inte hänt någonting. Lite fail det med. Det kommer säkert bli i natt, så att vi alla är som zombier imorgon.
Jag kämpar vidare med The Highway Code. Har aldrig läst något mindre spännande, även fast en del information är ganska intressant. Idag lärde jag mig att barn är mer intresserade av glass än trafik. Nähä? Sedan verkar också följare av sikhismen vara exkluderade från alla typer av lagar som tvingar en att bära hjälm. Inte ens när de åker motorcykel.
På eftermiddagen blev det så tråkigt och kallt, så vi bakade kanelbullar för att lätta upp stämningen lite. Vi hade precis bakat ut dem och snurrat ihop dem när C ringde och var på väg hem. Trots vår noggranna panikuppröjning av köket kunde hon när hon kom hem tio minuter senare på en gång säga att vi hade bakat något. Hur kunde hon veta det? Medan vi väntade på att the rayburn skulle använda sina sista krafter till att grädda våra bullar (den misslyckades för övrigt totalt och vi blev tvungna att använda elektriska ugnen) klippte Jess av nedersta delen på mina byxor, med viss hjälp av mig. Det var ett stort hål där och hon ville inte att jag skulle fastna i det och dö (SA hon, men jag tror snarare att hon ville leva ut sin mer destruktiva sida). Jag skulle inte ha lyssnat på henne insåg jag när mina byxben blev olika längd, men hon fick i alla fall sitt straff senare när C på väg in i duschen kom och ville visa oss något som nog inte bör spridas utanför Jubilee Cottage. Jag gömde mig i The Highway Code (antagligen det mest användbara den kommer användas till), men Jess kunde inte låta bli utan tittade. Hon fick men för livet sa hon. Det skrattade jag åt och kände mig ännu mer nöjd över att jag hade The Highway Code. Skadeglädjen är den enda sanna glädjen!
En annan spännande händelse på förmiddagen var när vi trodde Flax skulle börja valpa inom en mycket snar framtid. Hon fick flytta in i valpningsrummet, vi skyndade oss att gå en sista promenad för att sedan duscha så vi inte skulle smitta ner valparna med massa mysko saker utifrån. Det var klockan elva i förmiddags och än har det inte hänt någonting. Lite fail det med. Det kommer säkert bli i natt, så att vi alla är som zombier imorgon.
Jag kämpar vidare med The Highway Code. Har aldrig läst något mindre spännande, även fast en del information är ganska intressant. Idag lärde jag mig att barn är mer intresserade av glass än trafik. Nähä? Sedan verkar också följare av sikhismen vara exkluderade från alla typer av lagar som tvingar en att bära hjälm. Inte ens när de åker motorcykel.
På eftermiddagen blev det så tråkigt och kallt, så vi bakade kanelbullar för att lätta upp stämningen lite. Vi hade precis bakat ut dem och snurrat ihop dem när C ringde och var på väg hem. Trots vår noggranna panikuppröjning av köket kunde hon när hon kom hem tio minuter senare på en gång säga att vi hade bakat något. Hur kunde hon veta det? Medan vi väntade på att the rayburn skulle använda sina sista krafter till att grädda våra bullar (den misslyckades för övrigt totalt och vi blev tvungna att använda elektriska ugnen) klippte Jess av nedersta delen på mina byxor, med viss hjälp av mig. Det var ett stort hål där och hon ville inte att jag skulle fastna i det och dö (SA hon, men jag tror snarare att hon ville leva ut sin mer destruktiva sida). Jag skulle inte ha lyssnat på henne insåg jag när mina byxben blev olika längd, men hon fick i alla fall sitt straff senare när C på väg in i duschen kom och ville visa oss något som nog inte bör spridas utanför Jubilee Cottage. Jag gömde mig i The Highway Code (antagligen det mest användbara den kommer användas till), men Jess kunde inte låta bli utan tittade. Hon fick men för livet sa hon. Det skrattade jag åt och kände mig ännu mer nöjd över att jag hade The Highway Code. Skadeglädjen är den enda sanna glädjen!