19:31:29
Lediga dagars förbannelse
Ledig idag, men har jag fått ta det lugnt för det? Icke då. Visserligen sovmorgon, men med en skällande Noodle precis utanför fönstret och både bajs, kiss och spya på det redan äckligt håriga golvet blev det något svårt att sova vidare efter halv sju. Trots det pinade jag mig kvar i sängen till tio (det gäller ju att ta vara på veckans enda sovmorgon!) och efter en snabb frukost blev det promenad med vilddjuren. Eftersom Billy nu är tillbaka måste jag gå två promenader med flocken, för jag tänker då rakt inte gå med fyra galningar, inklusive mina två halvt ouppfostrade, på en och samma promenad. Det är som bäddat för att gå dåligt.
Hursomhelst, promenad med Sonar, Billy och Ben runt nunneklostret blev det och vi hade det alla mycket skönt i det fina höstvädret. Sonar hjälpte Ben att finslipa sin fasanjagarteknik medan Billy undrande tittade på och vi såg även ett par kaniner som förskrämda skuttade iväg när de såg oss komma. Vid ett tillfälle mötte vi en barsk, gammal man med vandringsstav som såg ut som om han kunde ge oskyldiga människor en utskällning om han kände för det. Ben var just då osynlig bakom några buskar och jagade fasaner för glatta livet och för att inte röja att jag hade en out of control galen hund kallade jag bara in Sonar och Billy och bad en stilla bön att Ben skulle hålla sig tyst och utom synhåll tills vi passerat mannen. Det funkade och gubben såg bara en skötsam hundägare och två mycket väluppfostrade hundar! Ben dök upp några minuter senare och vi kunde fortsätta vår promenad i lugn och ro.
Ett tag senare var vi hemma igen och det var dags för Tobys promenad. Jag borde ha vetat bättre än att ta ut yrvädret när jag fortfarande var ganska trött efter den andra promenaden, men det var en väldigt lockande tanke att få ut hundarna medan det var fint väder så att jag sedan kunde koncentera eftermiddagen på att flytta över till det andra rummet. Det gick som det gick och Toby var en lycklig pojke där han sprang långt bort i fjärran med öronen viftande och tungan fladdrande långt utanför munnen. Leksaken hittade vi inte heller då min käre dåre inte hade en aning om vad vi höll på med och jag inte alls visste var han hade lagt ifrån sig den. Kort sagt en mindre lyckad promenad och vi återvände ganska snart hem igen. Tror det är dags att gräva fram långlinan och koppla Toby ett tag så att han inte kan sticka iväg som han vill...
Eftermiddagen ägnades åt att flytta över allt mitt skräp till det andra rummet och nu är det kväll och jag är riktigt uttråkad. Vidrigt tråkigt att städa! Dessutom luktar det fortfarande lite konstigt här i mitt rum. Tror inte jag fick bort riktigt alla rester från nattens äventyr... Nu ska jag slappa med te, choklad (det har blivit en riktig ovana att äta choklad och dricka te varje gång jag är ensam hemma. Mycket god choklad dock, Anna!) och Skärgårdsdoktorn i väntan på resten av husets hemkomst och middag.
Hursomhelst, promenad med Sonar, Billy och Ben runt nunneklostret blev det och vi hade det alla mycket skönt i det fina höstvädret. Sonar hjälpte Ben att finslipa sin fasanjagarteknik medan Billy undrande tittade på och vi såg även ett par kaniner som förskrämda skuttade iväg när de såg oss komma. Vid ett tillfälle mötte vi en barsk, gammal man med vandringsstav som såg ut som om han kunde ge oskyldiga människor en utskällning om han kände för det. Ben var just då osynlig bakom några buskar och jagade fasaner för glatta livet och för att inte röja att jag hade en out of control galen hund kallade jag bara in Sonar och Billy och bad en stilla bön att Ben skulle hålla sig tyst och utom synhåll tills vi passerat mannen. Det funkade och gubben såg bara en skötsam hundägare och två mycket väluppfostrade hundar! Ben dök upp några minuter senare och vi kunde fortsätta vår promenad i lugn och ro.
Det är höst. Och någonstans gömmer det sig tre hundar.
Vi hittade en stubbåker.
Ett tag senare var vi hemma igen och det var dags för Tobys promenad. Jag borde ha vetat bättre än att ta ut yrvädret när jag fortfarande var ganska trött efter den andra promenaden, men det var en väldigt lockande tanke att få ut hundarna medan det var fint väder så att jag sedan kunde koncentera eftermiddagen på att flytta över till det andra rummet. Det gick som det gick och Toby var en lycklig pojke där han sprang långt bort i fjärran med öronen viftande och tungan fladdrande långt utanför munnen. Leksaken hittade vi inte heller då min käre dåre inte hade en aning om vad vi höll på med och jag inte alls visste var han hade lagt ifrån sig den. Kort sagt en mindre lyckad promenad och vi återvände ganska snart hem igen. Tror det är dags att gräva fram långlinan och koppla Toby ett tag så att han inte kan sticka iväg som han vill...
Eftermiddagen ägnades åt att flytta över allt mitt skräp till det andra rummet och nu är det kväll och jag är riktigt uttråkad. Vidrigt tråkigt att städa! Dessutom luktar det fortfarande lite konstigt här i mitt rum. Tror inte jag fick bort riktigt alla rester från nattens äventyr... Nu ska jag slappa med te, choklad (det har blivit en riktig ovana att äta choklad och dricka te varje gång jag är ensam hemma. Mycket god choklad dock, Anna!) och Skärgårdsdoktorn i väntan på resten av husets hemkomst och middag.