20:40:06
Vägen till Belgien
Från allra första början skulle vi ta färjan från Harwich till Esbjerg, men ett par dagar innan vi skulle åka blev den inställd på grund av dåligt väder. Det fick därför bli Plan B istället: åka genom Tunneln och sedan upp genom Europa och ta färjan från Tyskland.
Mamma anlände till England på lördagen och på lördagskvällen hade vi en liten avskedsmiddag i Jubilee Cottage med mamma och J's pappa som gäster. All packning hade vi stoppat in i bilen under dagen och vid middagsdags var bil och takbox fullproppade till bristningsgränsen. Strax före sju på söndagsmorgonen knölade vi in hundar och oss själva i bilen och sedan bar det så av genom England och mot Tunneln (jo, den måste ha stort T, det är bara så).
Det fanns en fin rastgård där hundarna kunde springa av sig innan vi åkte
på tåget som skulle ta oss genom Tunneln.
På väg ner mot tåget som tog oss till Frankrike.
Tågresan genom tunneln tog strax över en halvtimme och var ganska tråkig. När vi sedan kom ut på andra sidan möttes vi i Frankrike av klarblå himmel och det såg faktiskt riktigt varmt och skönt ut. Lite skillnad mot gråa, trista England vi just lämnat bakom oss! Dock steg vi aldrig ur bilen i Frankrike, utan susade istället snabbt vidare mot Belgien, så det kan faktiskt ha varit jättekallt och vidrigt utan att vi märkte det.
Till belsgiska gränsen tog det inte lång tid och strax därefter var det dags för tepaus för människor och kisspaus för hundar.
I Belgien blåste det så friskt att teet blev kallt innan man hann dricka det
och hundarnas vattenskål blåste bort innan jag hann hälla vatten i den.
Efter den korta rasten fortsatte vi på motorvägen upp mot Nederländerna och där någonstans började saker hända. Först hördes ett märkligt pysande ljud från en av luftutblåsarna och en stund senare började en varningslampa lysa. Mamma stannade bilen vid en mack och undersökte och ringde några telefonsamtal och kom fram till att det nog var kilremmen som var av (=inte goda nyheter). Ut på motorvägen igen för att leta efter en verkstad i närmaste stad, men vi hade inte hunnit speciellt långt innan fler varningslampor började lysa och vi hade knappt svängt av motorvägen förrän bilen började tjuta på ett väldigt larmliknande sätt... Jag ska inte gå in på några detaljer, för jag vet knappt själv vad som var fel, men remmen som drev bland annat laddningen av batteriet var av och därför laddades inte batteriet medan vi körde och batterinivån blev bara lägre och lägre.
Vi tog oss till en mack och mamma lyckades få numret till en bärgningsbil. Hon som svarade lovade att vi skulle få hjälp av bärgningsgubben on the spot och allt skulle bli så bra, så bra. Dessvärre var det ju så att inget hade öppet på söndagar, så när den lille gubben äntligen kom ut till oss och konstaterade att det faktiskt var kilremmen som var av, var det allt han kunde göra. Någon ny rem hade han inte och inte skulle det gå att få tag på någon förrän dagen därpå, då allt var öppet igen. Då kände vi oss alla lite matta. V flyttade bilen till parkeringsplats på macken medan vi funderade på vad Plan C skulle vara för något. Sedan dog bilen. Batteriet var urladdat och ingenting i världen kunde få igång det igen.
Bilen dog.
Där satt vi alltså, tre människor och fyra hundar, i en död bil i staden Lokeren mitt ute i belgiska ingenstans. På en söndag dessutom med alla affärer stängda. Och macken skulle säkert stänga snart den också och därmed skulle vi inte ha tillgång till en toalett. Hemska tanke! De två hotell vi kontaktat tog inte hundar och att lämna hundarna i bilen över natten medan vi sov på hotell var otänkbart. Vår kära bil gick nämligen inte att låsa och att lämna hundarna ensamma över natten i ett vilt främmande land skulle inte vara ok. Men vad skulle vi göra då? Alternativet sova i bilen verkade bli mer och mer aktuellt...
Fortsättning följer...
Jag väntar otåligt på fortsättningen!!