19:29:45
Rehab-torsdag
Idag i skolan diskuterade vi kursens studiebesök på UDS och annan rehab-klinik. Vi satt i mindre grupper och kursledaren var där tsåväl som personal från UDSs rehab-avdelning, bland annat Kjerstin, som jag går till med Ben och Sonar. Det var förvånansvärt trevligt att diskutera studiebesöken och intressant att höra om andras besök. Sedan är det ju så att vissa pratar mer än andra, så diskussionerna i helklass blev lite dryga ansåg jag. Men jag hade ju en termos te som jag glatt hinkade i mig, medan folk pratade. Jag hade det prima med mitt te, tills diskussionerna drog ut på tiden och istället för rast efter 45 min dröjde det nog snarare 1,5 timme innan vi fick rast. Teet var ju då sedan länge slut och jag var kissnödig som en gnu. Hade jag vetat att det skulle dröja så länge till rast hade jag druckit mer sparsamt...
Men, alltså, Kjerstin är fantastisk tycker jag! Så himla bra. Tydligen föreläser hon (eller har gjort i alla fall?) för veterinärerna och det är himla synd att hon inte har något med oss. Så lugn och liksom lågmäld, men sakerna hon säger är väl värda att lyssna på. Gillar hennes syn på saker och ting och hon är väldig bra på att förklara. Passade på att uppdatera henne om Ben och Sonar i pausen (när den äntligen kom!) och det var lite skönt att prata med henne direkt istället för att maila, som jag brukar göra.
Nackdelen med en sådan här kurs är att jag så väldigt lätt får prestationsångest och undrar om jag verkligen gör tillräckligt för mina artroshundar. Inte att jag kommer på något MER jag borde göra, utan snarare att jag ifrågasätter om jag är tillräckligt noggrann med deras övningar och om jag kanske inte borde vara lite bättre... Vissa saker ska göras 1-2 gånger och om jag några dagar gör dem bara 1 gång kommer alltid det där lilla pinget att jag är en lat hundägare som borde vara bättre... Även fast jag egentligen vet att jag gör mitt bästa och att det är ett orimligt krav att hela tiden, alla gånger göra allt perfekt. Men jag jobbar på det! Och för tillfället är både Ben och Sonar pigga och glada, om än lite halta bägge två, så något gör jag ju uppenbarligen rätt. Men jag fasar för vintern. Än så länge har vi dock strålande höstväder och jag får nöja mig med det. En dag i taget :)
