19:41:29
Vissa dagar...
Aldrig kunde jag väl ana när jag steg upp tidigt imorse att denna dag skulle bli så strålande fin. Hundarna tittade på mig som om jag var knäpp när jag på fullaste allvar ville släpa med dem ut på PROMENAD före sju på morgonen. "Nej tack, vi är trötta. Gå ut du så stannar vi hemma och sover...". Men ut kom vi till slut och sedan masade jag mig iväg till skolan. Sådana här dagar är det extra skönt att bo så nära att jag kan gå dit på fem minuter. Vem sjutton kom på att vi skulle börja åtta på morgonen? :o
Vi hade till tolv på oss och skulle presentera våra etologiska studier i mindre grupper. Jag hade bävat lite för det här eftersom min grupp är på åtta pers och varje person skulle prata i ungefär 25 minuter inklusive frågor. Det är rackarns många timmar att sitta och lyssna... Jag anmälde mig att börja, för en gångs skull, och lyckades faktiskt, tack vare aktiva lyssnare med många frågor, hålla låda i fulla 25 minuter. Måste vara första gången i mitt liv. Efter det blev nog presentationerna kortare och kortare, för kvart över tio var vi färdiga. Lite skitprat på det och jag var ändå hemma innan elva och hade helt plötsligt en hel dag "ledig".
Solen sken strålande, så jag och hundarna tog en promenad. Vi utforskade nya stigar på åsen och traskade runt i en dryg timme, vilket var jätteskönt! Pensionärerna hängde med jättebra och jag tror att även de uppskattade att vara ute lite längre. Unge (medelålders snart?) herr T hela tiden och klarade det med bravur! Vågar jag tro att ytterligare någon liten pusselbit fallit på plats?
Rätt som vi gick där i solen fick jag syn på massa neonfärger genom träden. Aha, en dagisgrupp! Bäst jag kopplar hundarna medan vi går förbi. Jag hann inte mer än börja gräva efter kopplena i fickan förrän "dagisgruppen" plötsligt börjar prata och sedan röra sig mot oss i snabb takt. Det visade sig vara en stor flock cyklister... De var jättetrevliga och saktade ner och informerade om att det kom fler bakom och sedan visade det sig vara väldigt bra träning för hundarna. Dessa cyklister cyklade nämligen flera varv på stigen och passerade oss åtminstone 4 gånger. Hundarna skötte sig utmärkt och stannade snällt i kanten när jag sa åt dem och vid ett tillfälle fick jag beröm för vilken pli jag hade på dem. Roligt att höra! Toby överraskade mig dessutom rejäkt med att titta bakåt när han hörde dem sista gången, därefter gå rejält ut i kanten och stanna där, helt utan att jag sa någonting. När han såg att alla cyklat förbi tänkte han börja gå igen. Jag trodde faktiskt aldrig att han skulle få sådan koll!
Senare på eftermiddagen sken solen fortfarande, så jag tog med mig flocken ut och bara satt ute på gräsmattan en dryg timme. Hundarna borde ha uppskattat det lika mycket som jag och även här var Toby lös och skötte sig galant. De fick hemula runt lite i närheten medan jag borstade dem och redde ut tovar samt körde lite enklare trickträning.
Nu sitter jag här i min soffa med en stor kopp te och undrar om jag borde läsa igenom rapporten till min etologiska studie eller om jag kan gå direkt på Doctor Who. I helgen börjar nya säsonger av både Doctor Who och Downton Abbey, så jag håller på att se senate säsongen av Who för att komma ihåg vad som hände.